Morgonpromenad, träning och sömnens frånvaro.

Sömnen ja...som är så himla viktigt!
Igår var jag himlastormande glad för nio timmars sammanhängande sömn - nu är jag på gång tänkte jag. Ack vad fel man kan ha, då jag denna morgon vaknade strax innan fem och inte kunde somna om igen. Tänk att det ska vara så himla svårt att få till det?
Alla vet vi ju att det är ovärderligt för kropp och knopp att få tillräckligt med sömn. Speciellt om man vill ha ut något av ansträngningarna man gör i gymmet. Sömnen återhämtar kropp och hjärna, så att man på bästa sätt tillgodogör sig träningen och så att man orkar igenom nästa dag. Simpelt - men det verkar verkligen sitta långt inne för mig. Tar tacksamt emot för tips på hur jag ska lösa mitt sömnproblem...för om jag inte hittar ett sätt kommer jag få en fantastiskt jobbig höst.
Kanske är jag lite "anti" mot att ringa vårdcentral angående ämnet, tycker det känns som ett litet löjligt problem nämligen. Eller så är jag bara dumt jäkla tjurig.

I morse gav jag i alla fall upp vid halv sex och steg upp ur sängen, tog på mig de nya pjucksen och gick på morgonpromenad. Den visade sig bli mer spännande än jag tidigare trott, dels med ett fantastiskt skådespel uppe på kusthöjden och dels för att jag träffade på lilla räven mitt inne i stan. Små saker som gjorde  en trött och uppgiven tös lite, lite, liiiiite gladare.

Halv nöjd med en promenad på morgonkvisten tog jag beslutet - frukost på UH. Sagt och gjort svidade jag om, knallade ner och här sitter jag nu med en rykande kaffekopp i hand och frallorna i magen.

Helt okej att blogga med denna frukosten bredvid sig. 

God morgon skelöga! Men rätt nöjd med morgonen.
Nu blir det lite mer kaffe och vidare mot nya äventyr 

Magen ja... Varför kan man inte äta med måtta på en sådan här buffé-liknande tillställning?

Det är som jag pratat om tidigare - ängeln och djävulen som sitter på axlarna och krigar och ofta vinner den lilla busen som vill äta liiite till trots att man faktiskt är mätt. Men GOTT var det och VÄRT alla 71:- . Jag ger UH's frukost en 3/5 frukostpoäng. Har ätit bättre och även sämre. Tänkte mig att framöver utvärdera flera hotellfrukostar, som den frukostgourmand man är!

Resultat av dagens frukost: Överkonsumtion av kolhydrater och sprängande stinn mage...kommer att tänka på refrängen i denna svenska plåga som rullade runt på radio för några år sedan. Inte för att det gör särskilt mycket att ha en sån här dunderfrukost någon gång - vanligtvis har jag dem på lördagar men jag kände att det är idag det skulle vara och bra var det!

Tänkte ge mig på att försöka ladda upp några videos i bloggen från lite träning. Ett exempel på min otroligt dåliga teknik i bänkpress. Sjukt irriterande då styrkan känns som den finns, men tekniken förstör något grönjävulskt.

Då känns det som om marklyften är betydligt roligare och lättare att utvecklas i. Både raka och vanliga. En gammal video, rätt roligt att studera sin egen teknik. Nyttigt också för den delen, då tänker man till nästa gång man lyfter.

Körde ett benpass som heter duga häromdagen också:

Inledde med 20 min på löpbandet med progressiv stegring och var som mest uppe på 15.

• Benböj 
• Sumobenböj 
• Walking lunges med hantlar
• tåhävningar med 90 kg på stången 
• Höftlyft på boll med utsträckning
• Enbensdraken med kettlebell.
• Plankan
• Crunches på bänken.

Träningsvärken var ett faktum, men det känns bra i benen och jag börjar både se och känna att den ökade växeln på benträningen ger resultat. Enda molnet på min himmel är en begynnande hälseneinflammation, är jag rädd. Jag ska fokusera mer på excentriska tåhävningar och käka en kur pronaxen får vi se om inte det ska ordna upp sig. Igår gjorde det vanvettigt ont. 

Det här var dagens inlägg om ingenting annat än min vardag. 

Embrace the day as it is - njut av den och allt vad den innehåller. Det kan faktiskt hända att man blir riktigt överraskad i vardagstristessen. Det är tjusningen med livet - man vet aldrig vad som kommer i ens väg och det gör det roligt att leva. 

"Tune of the day"

Det får bli en av mina favoriter från Nightwish albumet Once, nämligen låten Nemo.

Finns andra pärlor på det albumet, innan allt blev skit. 

Ont - det gör ont...men kaffe då!?

Med molande värk i HELA kroppen vaknade jag upp idag - är jag sjuk? Nej för tusan, jag har bara gjort det jag tycker är bland det roligaste jag vet. Pressat min kropp, testat den och utmanat den lite genom att bryta träningsmönstret. I stället för att lunka runt Höglandsjön - som jag ALLTID gör - blev det backe och terräng på gula leden under gårdagen. Riktigt skönt, men det
märktes på hastigheten att man gjorde något lite mer utmanande, det gick betydligt långsammare! Men ack så jobbigt och roligt. Det blir definitivt en repris, är överraskad över min ork, jag har aldrig tidigare tyckt om terräng, aldrig orkat längre stunder. Nu gick det riktigt bra ändå. Sedan underlättar ju utsikten uppifrån berget. Det finns väl inget mer motiverande än en natur som lockar under motionsrundan oavsett hastighet!

Trött men inspirerad tjej.

 Igår tror jag förövrigt att fröken Eriksson snusat på något uppåttjack, jag hade energi att delta i 1life's corepass också. 

30 minuters mag- och ryggdödare - Jo jag tackar jag! 

Ledaren på passet är enormt duktig, vilket är en viktigt förutsättning för att det ska bli bra naturligtvis.  Ska man delta i ett pass, är det verkligen sjukt viktigt för upplevelsen hur instruktören är, man har efter några år provat både bättre och sämre, men fler av de bättre som tur är! Det är helt enkelt otroligt viktigt att ledaren skapar kontakt, brinner för det den gör och verkligen instruerar på ett bra och tydligt sätt - så att även en som är ny hänger med utan större problem!

För att återgå till min värkande kropp så låter det kanske konstigt att det faktiskt är underbart skönt att känna den här lite molande träningsvärken som dykt upp. Det är som ett kvitto på att jag lyckats utmana mig själv ytterligare och att jag har mer att ge. Det är lätt att hamna i slentrian med träningen - samma övningar, samma löprunda, samma uppvärmning. Jag tycker det är fördelaktigt att chocka kroppen ibland. Byta övningar helt och hållet, köra något pass på gymmet, dra några längder i bassängen. När jag gör så, brukar motivation, inspiration och träningsvilja helt plötsligt skjuta i höjden igen. Logiskt kan tyckas! I dag var tanken vilodag, men jag känner mig taggad, så jag tror det blir en tur till gymmet ändå, vilar under helgen istället - då jobbet ändå pockar och ehhh.. lockar! :)

Vidare till det här med Kaffet.
Sa till min granne när vi satt och drack kaffe häromdagen att jag dragit ned på kaffedrickandet. "sällskapsdricker bara"... hur kommer det då sig att jag nu sitter här på min kära balkong med en nykokt kopp hett kaffe kan man fundera? Men det är ju så jäkla gott också, fast en ful ovana att koka mycket kaffe och dricka upp allt under dagens gång, så jag tror detta får helt enkelt vara en engångsföreteelse. I våras kunde det lätt slinka ned lite mycket kaffe i samband med allt plugg, men nu när man lyckats dra ned, känns det inte riktigt som något man ska börja öka på igen.
Jag fortsätter med att sällskapsdricka över en fika, det får räcka.

Det är knepigt det där med vanor och beroenden - att göra en beteendeförändring kan vara så enormt svårt. Vi läste en kurs i termin 2 tror jag det var där vi skulle göra en beteendeförändring av något slag under kursens gång - bara för att få lite insikt i hur svårt det faktiskt är. För att vi skulle få en förståelse för hur svårt det kan vara att få andra att ändra vanor och beteenden, även om det gynnar deras hälsa, vilket kommer vara en del av vårt kommande yrke.
Det är verkligen enormt svårt att ändra ett beteende, oavsett om det handlar om att sluta röka, börja ta trapporna istället för hissen, börja motionera mer  - oavsett vad om det handlar om en liten eller stor förändring så är det något som måste få ta sin lilla tid helt enkelt. Det kräver arbete, inspiration och vilja. MEN det går. Alla har vi något som vi kanske skulle vilja tänka annorlunda kring, något i vår vardag som vi skulle vilja förända. Stort som litet, men kanske något som ändå stör eller påverkar negativt oavsett storlek.
Som jag med mitt kaffe drickande - det var drygt att dra ned på det, men samtidigt så värt i slutändan, för idag kan jag njuta av kaffet på ett annat sätt. En LITEN grej, men för mig har det varit värt det.

Dagens utmaning kastar jag ut till er - bestäm er för att göra en förändring i en vana/ovana ni har och ge det 4-6 veckor(minst). Det behöver inte vara en livsomvälvande förändring, men prova att göra en förändring - bara för att få se att ni kan även om det krävs lite vilja att bryta ett mönster! Det kommer göra att ni växer - självförtroendet får en skjuts då man klarar något man inte trodde från början och man känner att det är till det positiva. Det är inte lätt som sagt, men ALLA kan.

Kanske vill du....?

• Sluta ät godis, röka, snusa - eller dra ned på sådant om inte annat?
• Drick mindre kaffe - om du som jag är en överkonsument?
• Ta trappen istället för hissen/rulltrappan?
• Titta dig i spegeln varje morgon  och tänk BARA positiva tankar - om du är generellt negativ till dig själv?
• Ge dig själv beröm för det du gör - om du har vanan att inte göra det?
• Börja motionera mer - 20 minuters promenad?
• Våga säga nej till saker - då man normalt alltid säger ja?
• Våga säga JA till saker - om du normalt inte säger ja?
• Kanske handlar det just om att VÅGA? våga chansa? våga göra saker som man blivit rädd för?
• Oändliga möjligheter - något finns det säkert att bita tag i, även i DITT liv? ;)

Nej, nog surrat om livets triviala enkelhet - men vi älskar att leva det - nu beger jag mig in i gymdimman och sedan är det HEJ ARBETSHELG

Lite mindre "hög" idag och musiken är därefter också. Föll in på ett band jag lyssnade på mycket förr och nu lyssnar igenom deras låtar och minns min första riktiga kärlek med ett leende. Speciellt "Everything"  och "you and me" gör att jag minns många fina stunder. Det är roligt hur musik sätts i relation till minnen för mig. Det är lite som att ha bilder i ett fotoalbum - fast med musik - men bilderna av händelser, ord som utäxlats och stunder i livet dyker upp till tonerna av den musiken jag kopplar till. Härlig känsla att alltid ha med sig.

Have a nice day - från en tjej tillfreds på sin gräddhylla.

Dålig sommarbloggare - javisstfan!

Fick en liten pik häromdagen av en vän att jag varit dålig på att komma med några blogginlägg den senaste tiden. Det ska väl villigt erkännas att så är fallet - men here goes nothing. Uppladdningen inför termin 6/6, sjukgymnastprogrammet, Umeå universitet har börjat. Det är mindre än två veckor kvar till upprop och startskottet för "sista rycket". Jag jobbar fortfarande och kommer göra så även in i September som den galning jag är. Men det lönar sig i slutändan och jag längtar evinnerligt efter höstens alla roligheter. Praktiken fördelat på Turkiet och Skellefteå framför allt. Men även att spendera den sista terminen med mina härliga klasskamrater - det kommer bli ett vemodigt avslut i Januari, efter tre väldigt härliga år.
Men avslut på något, är början på något annat - det gäller bara att ha en positiv attityd till saker och ting.

Nu i slutet av sommaren så kan jag sammanfatta de gångna månaderna med några ord.

Bröllop - Två härliga bröllop har jag deltagit i, där två av mina äldsta vänner har sagt JA åt männen de valt att leva sina liv med. Två väldigt vackra och känslosamma tillställningar som jag är evigt tacksam att jag fått dela med mina kära vänner. Malin heter numera Johansson och Lisa heter numera Liv, men för den skull glömmer jag aldrig stunderna vi delat då Malin Lindström och Lisa Sönnerland fanns kvar. Det började för tio år sedan nu. Tack för att ni är ni, på era egna sätt - ni finns i mitt hjärta.

Jobb - Sista sommaren med gänget, tror jag i alla fall förutsatt att jag får jobb sedan efter examen. Jag kommer att ha spenderat 7 år på Björnaborg som vårdande undersköterska. Med det sagt kanske ni förstår att dessa år också har format mig som människa, både privat och i min yrkesroll. Jag har lärt mig enormt mycket om mig själv och denna sommar med mina härliga kollegor på natten, kommer jag aldrig glömma, lika lite som tiden på övriga avdelningar med alla andra glada stunder och människor - TACK för att jag fått utvecklas med er.

Träning - Det har nu gått över ett år sedan jag deltog i fitnessfighten och påbörjade en resa. Många tycker det har skett dramatiskt mycket snabbt, jag vill påstå att det är en förändring som skett över tid och relativt långsamt. Ett inlägg som jag skrev, som tyvärr försvann pga min klantiga tumme, beskrev väldigt bra hur min resa sett ut - men summa sumarum är att träningen som till en början var ett verktyg för att förlora vikt och återta hälsan, har blivit min hobby och mitt intresse. Sommaren har fyllts med löpning och gym och vintern kommer innehålla längdskidor och även i fortsättningen gym. Jag har inte längre något särskilt mål med träningen, mer än att må bra och träna för att det är roligt. I och för sig är det ett mål i sig att sträva efter att utveckla teknik och lyfta tyngre allt eftersom.

Vänner - Vintern, våren och sommaren har jag spenderat mycket tid med mina vänner. Gamla vänner som ramlat tillbaka in i mitt liv, nya som man lärt känna och fortfarande lär känna och så de som finns där hela tiden. Det finns många, många glada stunder från sommaren som varit och jag ser fram emot att skapa ännu fler glada minnen framöver - för det är väll det livet går ut på? Att leva det och dela det med vänner och familj - tillsammans skapa sånt som man har med sig den dagen man sitter vid köksbordet, rynkig och gammal och tänker tillbaka på det som varit med ett leende på läpparna.
Ingen nämnd, ingen glömd men ni känns nog vid ändå!

Glada varma dagar -Kort och koncist har det varit en varm och skön sommar vilket har resulterat i brunbrända ben och en fräsch känsla.

Det finns mycket, mycket mer att skriva om som symboliserar sommaren, men det känns som om detta är essensen av den.

Helgen som var innehöll en hel rad roliga stunder. Blev bjuden på mycket god mat på Oleary's tidigt på fredagskvällen av en vänlig själ (Tack Herr Hälldahl!) och toppade av den med tjejhäng hos Sara. Lördagen gick äntligen den efterlängtade tillställningen "Augusti Whisky Madness" av stapeln och det finsmakande gänget såg ut som följer:

Från vänster: Magnus Söderström, Marcus Söderström, Joakim Svensson, Jaa jag naturligtvis(svårt att missa hönan bland tupparna) :P och kvällens värd Robin Häggström
Jag tackar åter för en fantastiskt lyckad kväll - until next time!

Kvällen började vid fyra, då vi tog min röda springare och brummade till Coop, handlade förtäring för kvällen och därefter ordnade vi mat och satte igång med kvällen.

Menyn för kvällen:
Förätt: Hemmagjord skagenröra på tunnbröd
Huvudrätt: Grillat är godast
Snacks: Ost och kex, mörk choklad.

Fem olika Whiskypärlor i ordningen provades:
1. Glenfarclas 21 år (Storbritannien, Skottland, Highlands)
2. Nikka Yoichi 10 år (Japan)
3. Kavalan Solist Single Bourbon cask strenght (Taiwan)
4. BenRiach 16 år (Storbritannien, Skottland, Highlands, Speyside)
5. Glendronach Revival 15 år (Storbritannien, Skottland, Highlands)

Och om jag ska rangordna dem efter hur jag tycker de smakar - kommer de i sifferordningen 1,3,5,4 och 2 med den bästa först. Den 21-åringen hade en väldigt rik smak som fyllde munnen omedelbart.
Jag och grabbarna gjorde även upptäckten att endast några få droppar vatten kan göra susen för smaken. Antingen förstärka eller göra så den avtar. Prova det nästa gång ni dricker en liten "virre"!
För alla whiskydrickare kan jag rekommendera hemsidan Master of Malt. Här kan man beställa till rimliga priser och inte en vansinnig frakt. Det står dessutom en hel del information om destillerier osv, vilket är rätt intressant!

Neej nu lägger jag ned, har jobbat natten och har en lång dag framför mig då min frys behagade gå sönder igår.

Tune of the day går till One Republic - Counting Stars - lyssna och njut av texten.