Har ni tålamodet jag saknar?

Angående begreppet tålamod, är det verkligen som de säger – en dygd. Jag är inte känd för att ha något vidare tålamod. Eller för att vara korrekt, inte ha något tålamod med mig själv. Jag har inga som helst problem att ha tålamod när det gäller andra oavsett situation men tålamod med min egen dumhet har jag inte. Det lustiga i harangen är då att jag förväntar mig att omgivningen ska ha lika lite tålamod för mina dumheter, klantigheter eller missöden – vad man nu än väljer att kalla det. Jag blir också därför precis lika förvånad varje gång människor i min närhet inte bryr sig nämnvärt då jag klantar mig, glömmer saker eller lyckas ha sönder saker eller mig själv.  

Jag har funderat väldigt mycket på just begreppet tålamod i helgen. Analyserat situationer där jag brustit i tålamod samtidigt de situationer då jag haft ett enormt tålamod. Vad avgör egentligen hur pass mycket vi ger oss "tid" för tålamod? Vi lever i en generellt stressad vardag, där tålamod inte alltid finns. I trafiken, i kassan på ICA.. ja var som helst där vi i samspelet med andra kan tvingas "vänta" på att göra saker. Dåj brukar tålamodet tryta för en del av oss. För mig beror det på situation helt enkelt - och kanske till visst del dagens humör! ;) 

Tålamod är nog något man har inom sig till viss del, vissa har det mer än andra bara. Jag är också helt övertygad om att man kan bygga upp tålamodet beroende på omgivningarna man vistas i och vem man umgås med. Jag tänker att mina nära och kära har byggt upp en tålighet mot mina eskapader och därför inte reagerar längre då jag gör dumheter. Fast det kan också vara att dumheterna känns betydligt värre för mig och drabbar mesta dels mig själv – och att det därför inte skapar mer än skrattreaktioner hos andra.

Jag avskyr att vara klantig, så till den grad att jag numer bara hänger läpp då jag gör klantigheterna. Som häromkvällen. Får besök av min fina vän som vill visa upp sin nya bil. Jag sätter mig i den en sväng, kliver ur och ska stänga dörren. Dunkar igen bildörren –på mitt jävla finger som FASTNAR i bildörren. SKÖNT!? Och min reaktion? Skrattade så tårarna sprutade.

Men ju mer jag tänkte på det, desto mer irriterande var det. Varför ska jag alltid göra dessa idiotiska grejer? Tappa saker, glömma saker, ha sönder saker, ha sönder mig själv?

Det är frustrerande och tålamodet är slut sedan länge. Lingonsylten jag kokade till min fina som jag kastade ut fulla golvet. Burkar med kvarg som exploderar fulla köket. Flygande sillbitar i mitt köks små kanter och vrår. Jag är ger upp försöken och inser att det här är JAG. Det är lite "take it or leave it" med det hela. Jag försöker tänka mig för och då blir det bara värre. Jag slutar tänka nu och låter det bara "vara" - Vem vet - kanske jag blir mindre klumpig då?! 

Nu tycker jag att tisdagen får bli den dagen då alla ni som orkat traggla igenom detta inlägg, blir dagen då ni funderar över ert tålamod.När brister det för er? Hur hanterar ni bristen av tålamod? Eller har ni kanske oändligt med tålamod?  Vilket fall, är det en nyttig reflektion att göra. För tålamod behöver man - det var ju en dygd sa jag! 

Kaffe, tåg och trots allt rätt glad tjej på Tisdagsmorgon!

Det är lustigt hur man förväntar sig saker och reaktioner, fast det för det mesta är felaktiga förväntningar. Det handlar nog i grund och botten om att behålla en positiv attityd till saker och ting. Att inte tänka katastroftankar det första man gör. Jag tror man måste kasta ut gamla erfarenheter och händelser ibland - inte tro att de är gyllene regel för hur saker och ting kommer vara i framtiden. Alla är olika, det har jag sagt förr, så nu får jag helt enkelt ge vika för det själv också. Lita på det jag ser och inte det jag varit med om. 

Det finns någon som får mig att le som jag inte gjort på mycket länge. Någon som får mig att glömma tid och alla mina "måsten". Som också får mig att glömma bort att vara irriterad över mina dumheter och skratta åt dem istället. Framför allt någon som har tålamod med den sidan av mig. Jag känner mer energi än vad jag kan minnas att jag gjort sedan årsskiftet och jag känner bara glädje just nu. Tack, underbara du. 

Tune of the day - Fall down

Menisker och positiva tankar.

Veckan har varit lång, men äntligen är fredagen här. Sitter i soffan med en rykande kopp i handen och nyhetsmorgon på i bakgrunden. Det har varit en relativt lång vecka med blandad kaskad av känslor. I tisdags dimper MR-svaret ned i lådan. Precis som mina misstankar gått är det en menisk som krånglar. Den laterala (yttre) menisken har en horisontell ruptur (reva, skada, spricka ..typ).

Meniskerna kan liknas vid knäledens stötdämpare. Det finns två av dessa broskskivor formade som "halvmånar" i varje knäled, en yttre och en inre. Skivorna är utformade så att de är tjockare i ytterkant för att sedan slutta in mot mitten av knäleden.  Som jag nämnde fungerar de som stötdämpare samt att de förhindrar att lårbenet och skenbenet ska ligga i direktkontakt med varandra. Skenbenets platta ledyta passar inte riktigt ihop med lårbenets runda ände och meniskerna fördelar belastningen från lårbenet mot skenbenets ledyta. Min ursprungliga skada, främre korsbandet, är det som ska förhindra att lårbenet glider framåt i förhållande till underbenet (skenbenet). Det finns då även ett bakre korsband, som ska förhindra bakåtglidning.

Det ni ser i ytterkant på knät ovan är meniskerna.
Som ni ser är formen på lårbenet och skenbenets ledytor väldigt olika varandra. 

Bilden föreställer menisker och bild B är väl ungefär vad som orsakar mitt knä's värk och svullnad.

Efter 9 år känns det drygt på ett vis att börja rota i saker och ting. I alla fall väntar tid hos ortopeden för en diskussion. Kan vara intressant att höra vad han säger och diskutera detta med hur jag ser på saken. Det finns alltid för och nackdelar med allt, så det återstår väl att se hur det lider.
Jag har inte någon aning om hur jag skulle ställa mig till en eventuell operation I dag tränar jag för att mitt knä ska må bra, men ändå har jag ont varje dag. Men å andra sidan vill jag inte att ett ev. ingrepp ska försämra min funktionsförmåga till tjänst för smärtlindring. Jag vill kunna röra mig fritt.
- det får bli att ställa symtomlindring vs ökad risk för artros.
För en aktiv tös som en själv, kan det kännas rätt begränsande. Även om det egentligen inte är jordens undergång detta och att jag antagligen gått med detta besvär bra länge.
Det kunde varit värre dock - det kan alltid vara värre. Att vara positiv är vad som håller oss uppe om dagarna, oavsett vad man nu går och grubblar på. Det är bara mer eller mindre svårt att hålla fast i de positiva tankarna.

Och vet ni vad?

Man FÅR vara negativ också. Klart att man inte ska låta det ta över ens vardag, men ingen kan vara 100% positiv jämt. Det är vad man gör av de negativa tankarna som räknas. Visst - okej - just nu känns det skit, allt känns mörkt, svart och hopplöst kanske du tänker. Men leta då efter det i vardagen som får dig att le och vips så har det negativa vänt. I motsats till att man fångar in och stannar kvar i negativiteten. DET  kan skapa problem om man inte klarar att ta sig ur det!

Ja, som ni läser är jag äckligt positiv fortfarande. Underbara människa som gör mig så glad.

Nu går jag ned på stan för plugg, cv-skrivning och träning. Ikväll - tacos i goda vänners lag!

Skickar ett stort tack för de fina orden jag fick med brev igår, jag fick höra ord om mig själv jag inte riktigt kunde förstå. Det märktes att det låg ärlighet och sanning bakom orden hon skrivit och jag känner mig hedrad över den energin som lagts ned. Jag hoppas att de hjälper mig på väg mot nästa äventyr.


Tune of the day är från Ulf Nilsson och hans "little by little"

Jävligt genomtänkt

Att stå över godis och sötsliskig när man har tonvis att plugga in. No need for more more words than this one: dumheter.

Återkommer ikväll med ett mer innehållsrikt inlägg.  Nu surar över monstret på min axel som viskar:

GodisGodisGodisGodisGodisGodis

Måndag - vilken underbar jävla dag.

Att vakna med ett leende på läpparna och känna lugnet en måndag morgon - det är väl ändå få förunnat. Ett stort antal människor tycker att måndagar är veckans sämsta dag, dagen då man måste "ta tag i livet" igen efter helgens äventyr. Skola. Jobb. Alla livets "måsten".

Jag skulle vilja slå ett slag för måndagar dock - tänk vilken  chans att börja om. Förra veckan tillhör det förflutna, så har man då haft en riktigt dålig vecka borde ju måndagen vara räddningen. Det är bara att vända blad och bestämma att de nästkommande sju dagarna som utgör en vecka, blir bra - bättre - bäst! Du har alla möjligheter att göra något bra av allt - so I dare you. Måndagshatare, ge er i kast med att vända på en negativ tanke, en negativ inställning till något som faktiskt kan bli hur jävla bra som helst!

Jag känner mig precis sådär äckligt positiv som jag låter då jag skriver. Många anledningar, men mest bara för att livet flyter på och det finns så mycket bra i det just nu - så himla mycket att vara glad och tacksam för helt enkelt. 

Så istället för att släpa benen efter dig idag och tänka "... *Suck*... då var det måndag igen... en hel arbetsvecka kvar till helg....kul..." Lyft blicken, räta på ryggen och tänk "Det här blir en kanon dag, en kanon vecka helt enkelt"  

En stjärna med ett hjärta av guld, grattis på din dag! <3

Idag är inte vilken dag som helst, vi ska hurra för min älskade vän Lisa, hon fyller nämligen sina gedigna halvfemtio (25år) idag. Grattis på din dag finaste vän, du är en stjärna på en ibland mörk himmel och vi har delat snart  10 år av dessa 25 och jag hoppas på 50 år till! 

Angående mitt lilla projekt "stoppa sockermonstret", flyter det på in på dag 3/30. Det känns fortfarande rätt simpelt - åkte till Lisa på fika igår. Men hon frestade mig inte, det blev en bit smörgåstårta, men det är allt och räknas inte. Speciellt inte som den var hemmagjord och helt jäkla utsökt! Jag tror med tillförsikt att jag ska fixa dessa 30 dagar utan sötsaker och slisk. Söndagen avslutades dock med vårrullar och nudelwok med gott sällskap - sällskap som bara gör mig glad på alla plan. DU är fin och en solstråle i min vardag.

Tune of the day - Mumford and Son's "The Cave"

Sockermonster knackar på dörren - tänker kasta ut det genom fönstret.

Nu får det vara nog - efter ännu en natt med jobb och sötsug natten igenom bestämmer jag mig att det är dags för en sockerfri månad. Jag har försökt förr och misslyckats, men nu är det ta mig fan dags.

Mitt mål är att ha spenderat 30 dagar utan sötfika, godis och slisk. Upp till bevis fröken Eriksson, för att se om tjurskallen klarar av det. Jag ska inte ge mig och 30 dagar av mitt liv är INGENTING. 

Det finns så himla mycket annat man kan äta som inte är sötfika och slisk, men som ändå är asgott!

Nu sitter ni där med era små hånflin och tänker "Jaja, vi ser väl om en vecka". Nu utmanar jag istället er - gör det med mig. 14/9-12/10 är en sockerfri månad helt enkelt. 

Time to beat the beast.  

Är du med?

Tagga med lite "eye of the tiger"

Bestämde mig i morse 04:00.
Det är bara att hålla i det nu! 

Yin och Yang - en balanserad vardag.

Ni vet den där gnagande känslan då man vaknar med en bitter tanke om att den här dagen kommer bara bli skit. Den vaknade jag upp med igår. Känslan var så slående och kom över mig helt utan anledning - för tro mig - jag hade all anledning att känna mig glad och nöjd över att vakna upp just den morgonen. Väl tur är att jag omges av underbara människor dagarna i ända, som bara lyser upp ens dag.
På skolan har jag så himla bra människor i min närhet - troligen de bästa. Hemma har jag också människor som helt enkelt bara ger mig energi. Det var kanske en dålig dag igår, men tack vare omgivningens positiva inverkan, blev en dålig dag lite mindre dålig helt enkelt. Tack till er som förgyllde min dag - ni är alla ovärderliga på ert eget sätt och jag uppskattar er enormt mycket.

Jag reflekterade lite över det här med att ha en balanserad vardag. En balans i livet. En av hemtenta-frågorna var att beskriva huvuddragen inom Traditionell Kinesisk Medicin och där ligger fokus på Yin och Yang - som representerar varandras motsatser men som ändå är i balans med varandra. Inom menar man att för att man ska må bra och livet ska vara i balans krävs en balans mellan Yin och Yang. Yin och Yang kan vara lite vad som helst och är snarare ett sätt att tänka än något materiellt. Exempelvis har vi:

Eld - Vatten

Ljus - Mörker

Ilska -  Glädje

Positiv - Negativ

Man - Kvinna

Sjuk - Frisk

Svart - Vit

Ja, det finns mängder med andra motsatser som kan representera yin och yang. Det som är faschinerande mitt i allt det lite "luddiga" jag läser om hur det tillämpas i medicinskt syfte inom TCM är hur jag faktiskt tänker "Det ligger något i det här". Man pratar om att en oblans mellan Yin och Yang som en dysfunktion. Normalt sett finns lika mycket Yin som Yang och de har även lite av varandras egenskaper i sig - precis som tecknet visar med det vita och svarta fälten med vardera prick i sig. Jag tror man kan lära sig ett och annat av kineserna, även om man inte behöver ta till sig ALLT. Jag tror att nyckeln till att må bra och att känna lugn är lika med att hitta en balans. Att man känner att man har precis så mycket man behöver av det man vill ha i sitt liv. Då blir saker hanterbara och man kan tillåta sig slappna av och bara vara. Det är en konst i sig - att bara vara. Jag lär mig fortfarande, 25 år gammal, att bara ta det lugnt och göra "ingenting" till exempel.

I mitt fall är jag driven och engagerad i saker jag tar mig för, det går lätt till en överdrift och då tycker jag att det inte längre är hanterbart. Det blir till en obalans i min vardag med för mycket aktivitet och för lite avslappning. Men första steget i att ändra på något, är att faktiskt inse att man agerar på ett särskilt sätt.

 Om ni analyserar er själva lite - hur ser ert liv ut?

Råder det vad ni skulle kalla en balans?

Om inte, vad gör ni åt det? 

Hur ofta känner man inte att man står på ett ben utan att veta om man ska ta ett steg framåt eller bakåt man balanserar utan att känna fast mark. Nu känner jag att JAG lät jävligt luddig. Men det jag menar är helt enkelt att vi har alla val att göra, vi väljer hur våra liv levs. Ta ett beslut. Hitta glädje och vad som är viktigt för just dig. Hitta en balans i vardagen. Jag tror till exempel för att ha riktigt riktigt roligt, måste man också ibland ha riktigt riktigt tråkigt. Man behöver lite av båda världar och man bör lära sig uppskatta olika saker i livet mer. 

Med dessa ord lämnar jag helgen i era händer - lev livet precis så som ni vill.

It's empty in the valley of your heart, the sun it rises slowly as you walk away from
all the fears and faults you've left behind. But I will hold on hope. 

Tune of the day - Mysmusik från NEEDTOBREATHE - "The Outsiders"

Är "awsome" en solig höstdag.

Kastar in ett spontant och kort inlägg. Är bara glad idag helt enkelt. Ett jävligt värkande och irriterat knä till trots. "det är lite vätska här" sa Röntgensköterskan då han så snällt och pedagogiskt stillade sjukgymnaststudentens nyfikenhet. I dag var alltså dagen D - någon skulle glutta in i knät för första gången på nio år - fantastiskt nyfiken är jag på vad läkaren kommer säga. Svaret dröjer dock ett par veckor med anledning av att man på Örnsköldsviks sjukhus inte har en läkare för att läsa av bilderna. Det skickas alltså till BRASILIEN på granskning. Helt sjukt att det inte ska finnas en läkare i Sverige att tillgå - ingen vill tydligen jobba i Örnsköldsvik. Bra jobbat landstinget.

Morgonpromenad, plugg efter genomförd röntgen och sedan ett pass med Funktionell styrka på 1life. Passet var tufft som tusan, instruktören en inspiration och glädjande nog kände jag mig euforisk av endorfiner efteråt. TROTS att jag saknar koordination stundtals och mitt knä inte riktigt ville vara med i dag - var det skitroligt! Kan verkligen rekommendera det passet eller liknande för er som vill Svettas lite. Nöjd med träningen drog jag vidare ned i hamnen och mötte upp bästa skidkompisen John för en lunch på Harry's - kött é gött! Efter en utsökt lurre drövlade jag hem och somnade på sängen. Utmattad. Men nu ligger jag här och är laddad inför nattens jobb, så det ska bli riktigt riktigt bra tycker jag! Ikväll hojar jag till jobbet och det känns riktigt bra!

Lite kvar av säsongen!

Bildbomb från veckans akupunktur. Sjukt roligt men ack vad trött man har varit! 

Skön morgonpromenad i tidigt höstväder. Jävligt nöjd med livet.

Vissa sånger går om och om. - klicka och njut.


Kort och koncist om en bra dag. "du är awsome babe!" att  några få små ord kan göra så vansinnigt mycket. Gjorde min dag från morgon och än är den lika bra och inte slut. Lätta steg idag.

Sista terminen

Ja nu är den inledd.  Tågresan gick smärtfritt och äntligen är vi igång.  Jag går in i denna termin med ett glatt sinne och är övertygad om att det kommer bli ett kanon halvår.  I januari är vi färdiga,  men det är en liten stund kvar innan vi är där.  Bara att bita i och plugga igen.  Känns skönt att få komma tillbaka till vardagen igen, återgå till rutiner och vanor som följer med pendlingen och plugget. Man är ett vanedjur helt enkelt och man trivs med rutiner,  även om det oväntade och spontana också har sin charm. Jag tror dock att de flesta människor,  även den mest kaotiska och oorganiserade människan,  gillar rutiner och struktur i vardagen. Efter dagens kursintro känns det riktigt bra.  Det blir mycket att läsa,  men det känns mest roligt!

Jag och Helen har bokat vår resa till Turkiet och praktiken känns mer verklig. Det ska bli så himla intressant och roligt att komma utanför Sveriges gräns och jobba lite.  Att uppleva och skapa erfarenhet helt enkelt.  Sedan är det en bonus med miljöombyte helt enkelt.  Att se och göra något nytt. 

För övrigt längtar jag till längdskidor och utförsåkning nu.  Jag och  världens bästa J.J smider planer för kommande längdskidåkning.  Det ska bli roligt att jobba på teknik och hur man står sig i spåret.  Jag avslöjar inte vinterns mål riktigt än,  men det finns planer och jah är riktigt taggad helt enkelt!
Vad gällande brädåkning - är det minsann inget annat än att åka betydligt mer i år än jag gjorde i fjol.  Mer puderåkning- mer vurpor är att vänta och för att citera en god vän till mig "så länge man har roligt"
;)

Hur som helst är det en glad tjej med fruktansvärt lätta steg som åker på norrtåg mot Örnsköldsvik efter en lång dag.  Vissa människor ger en helt enkelt energi - Tack för det! 
Tackar också för en fin lagfest i lördags med både korpens fränaste herrar och tuffaste brudar. Några bilder får illustrera Hur roligt vi hade!  ;)

Tune of the day är lite ny musik - glatt och trallvänligt i form av The wanted - "we own the night"