Vårkänslor.

Åhh.. igår sken solen i timmar här i Karlskrona. Känslan av att fyllas med D-vitamin sakta men säkert fyllde mig. Jag tog en promenad under förmiddagen, styrde mina steg mot Citygross för att handla lite lätt inför veckan. När jag promenerar i rask takt hör jag något i fjärran. Ett ljud jag ALDRIG hört i februari förr. Ett ljud som viskar om vår och sommar... ju närmare ljudet kommer, desto mer känner jag energin spritta i kroppen och leendet leka allt bredare på mina läppar.
När ljudet är precis bakom mig så vänder jag mig precis i sidan och tittar...mycket riktigt glider en alldeles skinande Harley Davidson förbi mig i lagom lunk. Dundrar, mullrar och fyller min kropp med ljudet som man aldrig misstar sig på. Jag kan inte låta bli att skratta högt av den barnsliga glädje det ger mig att se den och höra ljudet av den.



Det går inte att beskriva känslan. Det är omöjligt. Men SOM jag vill ha min egen, min alldeles egna tvehjulade springare. Känslan av att ha så mycket kraft under sig, att kontrollera något som ter sig så vansinnigt okontrollerat är helt jäkla fantastisk. Jag önskar jag hade haft pappas blå pärla här nere nu, då hade jag minsann rastat den. Jag tittar numera dagligen på blocket och drömmer mig bort till då jag kan investera. Sommaren är lång här nere och jag tror faktiskt det kan bli denna sommar jag skaffar min alldeles egna hoj. Trodde väl aldrig att jag skulle sitta med jobb som jag gör nu, det öppnar upp möjligheter. Möjligheter som att faktiskt kunna tänka tanken på att köpa en motorcykel. Det känns ännu roligare här nere, då säsongen blir så himla mycket längre. Jag blev lite deppad då jag hörde att det kommit mycket snö hemmavid i helgen, men så insåg jag fördelen med att det faktiskt närmar sig vår här nere... ;)


Nej mina vänner! nu drömmer jag mig bort med smattrande, mullrande, bullrande ljud i öronen och känslan av att blåsa fram i alldeles för hög hastighet för mitt eget bästa. Det lite förbjudna. Det där om att leva lite på kanten och känna adrenalinet rusa i blodet samtidigt som fartvindarna kastar mot en.

mm...

Helt fantastiskt.


Ha en bra kväll!

En hyllning till det som är nytt och något om längtan....

Får väl börja inlägget med att uppdatera mina nära och kära om att jag har det riktigt bra här nere: Karlskrona behandlar mig väl, avdelning 36 behandlar mig väl och jag tar hand om mig. Trött får väl beskriva mitt sinnestillstånd i skrivande stund. Trött för att jag vaknade 03:30 och inte kunde somna om, trött för att jag har så många nya intryck att bearbeta i hjärnan och så många funderingar kring allt, trött på att sakna han som jag kallar för MIN...

MEN.

Jag känner mig glad och nöjd i själen ändå. Livet går snabbt in i rutiner även här nere. Man hittar sina spår att trampa i. Jobbet är en sak, dels lär jag mig nya saker varje dag och jobbet i sig är så sjukt varierande. Vilket är hela anledningen till valet av karriär från början. Men vardagslivet runt omkring faller snabbt i rutin. Träna, äta, sova, umgås och bara leva. Livet fortsätter alltså och man hittar snabbt en väg i allt det nya. 

Jag tycker om förändring och det som är nytt, som rubriken kanske avslöjar. Det håller oss på alerten och gör att man inte fastnar i en slentrian som gör vardagen förutsägbar. Visserligen är det förutsägbara skönt många gånger också, att veta exakt vad man kan förvänta sig av dagen - men lite spänning behöver även den som är mest rädd för förändring av alla. Det är nyttigt tror jag helt enkelt och därför försöker jag undvika att fastna i onödiga mönster. Dock känner jag att denna sida av mig är något som kommit med ålder. Jag minns så väl tonåren och även kring 20-21 att jag hade en rädsla för det okända. En  rädsla för att att våga göra saker jag aldrig gjort förr och en osäkerhet kring ifall man klarar sig själv - kan stå på egna ben. 

Nu - snart 26 år gammal (ung) - känner jag inte längre så. Jag har lärt mig att man måste prova och att man absolut aldrig har svaren innan man provat. Det är så lätt att anta och tro saker. Min mor har många gånger talat om för mig att "du kan inte bestämma dig INNAN, Terese!" Och som vi har bråkat om detta, mina förutfattade meningar om hur jag tror att saker ska bli innan jag provat. Nu förstår jag vad hon ville lära mig. Det jag tror är dock att känslan av trygghet inför det okända kommer dels genom ålder, att man mognar in i det samt även att man till viss del måste utsätta sig för saker. Ta sig för det som känns lite skrämmande, okänt och obekant - det som är nytt. 

Det finns dem som inte alls uppskattar förändring, när livet inte fortsätter som det "alltid" gjort. Det är helt okej det med. Inget fel - inget rätt. Vi är bara olika. Dock tror jag att man kan vänja sig, acceptera förändring mer eller mindre, beroende på hur mycket man utsätts för. Men varje sig man uppskattar förändring eller ej, acceptera att det sker alltid. Det kommer alltid en tid i ens liv då det förändras, något nytt sker och man måste ändra rutinerna lite - eller mycket. Var inte rädd för det, det kan faktiskt resultera i något riktigt, riktigt bra.

I mitt fall var det denna flytten. Nu väntar jag med spänning på vad som kommer näst här i livet och för en gångs skull - om man jämför med yngre år - ser jag fram emot det.

Fundera över det mina vänner - vem är ni i förändringens värld?

Angående längtan - jag längtar ihjäl mig efter min man. Han som gör mig till den lyckligaste kvinnan på jorden. Snart är du nere och då börjar ett nytt kapitel i vårt liv... och som jag längtar!

Nytt på träningsfronten:

För övrigt: Ryggbygg går bra nu.
Förändring. 

En dag full av kärlek.

14 Februari. Alla hjärtans dag. Valentine´s day. Den dagen på året som är vigt åt att spendera med den eller dem man älskar. För många handlar det om en kärlek, en förälskelse, att fira med den andra själ som man givit sitt hjärta åt.

Tyckte att en Valentine firas med dunderfrulle!

Jag har alltid avskytt dagen. Då menar jag ALLTID. Konstant flöde av kommersiell reklam och massa skit som man ska kasta pengar på. Varför inte bara njuta av varandra och de faktum att man älskar varandra utan att måste betala dyra pengar för det? En fin gest i form av en spontan ömhetsbetygelse - några ord innan uppstigning på morgonen, en lapp på köksbordet, en blick som säger "du är det finaste jag vet".

Men å andra sidan - vem är jag att tycka hit och dit. Hur man spenderar dagen och framför allt hur MYCKET man spenderar på dagen är ju helt valfritt. Det är tanken bakom som betyder något. Hur man visar att man älskar någon, känner kärlek till någon eller bryr sig, spelar ingen roll, det viktiga är ju att man gör det!

I mitt fall, känner jag för att använda dagen till att tala om för mina nära och kära hur underbara de är. Kärlek, vän, familj. Jag sitter här, 100 mil bort, visserligen toknöjd med valet men jag saknar ändå dem jag håller kär en dag som denna. Jag har så många som mitt hjärta klappar för helt enkelt. Att ta beslutet att lämna er var inte enkelt, även om ni kanske tycker att det gick fort och jag var beslutsam. Men jag var tvungen att se det positivt, DET ÄR positivt.

Jag har fått jobb, ett jobb där jag får jobb varje dag med det jag tycker är enormt roligt. Jag har hamnat på en arbetsplats med underbara arbetskamrater som inte gjort annat än fått mig att känna mig välkommen från dag 1. Det har verkligen underlättat hela flytten, så samtidigt som jag idag saknar en massa, väljer jag att se framtiden som ljus och känna mig nöjd över beslutet jag tog. Jag må vara 100 mil bort, men jag är inte död och begraven för det. Norrland finns kvar i mitt hjärta, men nu är Karlskrona mitt andra hem och jag tycker stan är asmysig. Trevligt intryck helt enkelt och ett enormt plus är Avdelning 36.

Idag väntar en dag på staden, lite ärenden och kanske jag ska unna mig en liten fika på stan!? Något med Choklad.. något för en alla hjärtans dag?! ;)

Träningen flyter på, sånär med en snudd på att jag nu blivit förkyld. Men jag kan lova att jag känner mig mer taggad än någonsin nu. Till och med Chinsen börjar närma sig något sånär. Fick lite tips av en duktig, hängiven tjej på instagram "linaslivsstil". Kolla gärna in henne om ni vill ha inspiration, jag tycker hon är kanon häftig. Satsar hårt.

Nej, en ny dag - nya möjligheter och massa kramar till alla där ute från ett fortfarande regnigt Karlskrona!

Ensam i ett regnigt Karlskrona.

När vi kom ned i fredags höll jag på att bryta ihop över det faktum att Karlskrona kommun verkar ha glömt budgetera snöröjning (chockerande!? knappast.) Det föll drygt två decimeter under ett dygn och de verkar inte ha någon som kan komma och skotta undan. Jämförelsevis med hemma, där det oftast försvinner relativt fort, verkar det som om man här väntar på att det ska bara "försvinna av sig själv!".. De verkar dock ha gjort klokt i det, för just nu öser det ned regn, värre än värsta sommarregnets åskskur. Så jag gissar att inom 48 timmar är all snö borta igen. Stackars barn här nere som aldrig får uppleva glädjen med 1 meter snö och skare att trampa på. En flashig pulkbacke värdig den värsta äventyraren.

Oj.. nu var det bittert här. Men lite nervös är jag, för helt plötsligt är det tomt omkring mig. För en stund sedan lämnade jag av min älskade mor på tåget mot Emmaboda, vidare upp norröver mot Stockholm, Sundsvall och slutligen Örnsköldsvik. Herregud, nu är det PÅ RIKTIGT. Jag är faktiskt här nere, har hittat en lägenhet i centrala Karlskrona, har börjat inse att jag ska bo här på obestämd tid. Jag varvar med att känna mig tuff, ball och häftig som vågar ta steget ut i det okända, med att känna mig totalt dum i huvudet som lämnade tryggheten i Örnsköldsvik och på Gräddhyllan Solgårds. Men jag trycker in mantrat "man måste våga för att vinna" i skallen och försöker förbereda mig mentalt för första dagen på jobbet i morgon. Ska leta upp ett gym idag, ska kolla in Wellness Studio hade jag tänkt här i Karlskrona, inte långt ifrån lägenheten jag har hittat. Känns skönt att ha gymmet nära hem, då blir det inte ett helt projekt att ta sig dit! De verkar dessutom ha generösast öppettider, med tag vissa tider på dygnet. Det passar mig att kunna träna lite tidigt på morgonen eller senare på kvällen. Får jag komma iväg och träna idag, kanske jag kan rensa tankarna lite och må lite bättre. 

Apropå regnet igen, skrev jag precis till min mormor "Det regnar :( Jätte mycket!" 

Varpå hon svarar "Bra då har ni snart vår där nere!" Har jag inte sagt att hon är helt jävla underbar!? Får mig att se The bright side of life så att säga och dessutom blir man extra glad då man inser att ens mormor på snart 75 år fyllda sms:ar som vilken tjugoåring som helst. Stolt barnbarn.  

Att säga hejdå till alla därhemma har gått men med självklart visst vemod. Det var först nu när jag tog mitt sista hejdå i morse till mamma, jag insåg att det är verkligen hejdå. Det kommer dröja innan jag kan åka hem till Örnsköldsvik igen, säkert till sommaren För i mitt hjärta kommer alltid Örnsköldsvik vara hem. Det är där ni finns, mina barndomsvänner, mina ungdomsvänner, min familj mina underbara nyvunna hjärtevänner i Umeå, Bygdeå och Örnsköldsvik från studietiden. Vänner och familj som jag har kär i hjärtat helt enkelt. Men som jag sagt så många gånger - det är inte hejdå utan vi ses igen. Men det är inte utan klump i halsen jag skriver nu, vill bara slå mig till ro här nere och hitta en stabil mark att stå på. Men jag vet att det inte går så snabbt utan att man måste ge det tid. Jag har aldrig varit särskilt bra på att ge saker och ting tid, vill att lösningar ska ske snabbt och effektivt. Kanske jag får fundera om lite och bara flyta med. 

Jag är medveten om att det är en anpassningsperiod här nere också, det kommer ta några veckor innan jag känner mig trygg och avslappnad här, kanske ända till sista pusselbiten som är min underbara Jimmy kommer ned. Ja, han kommer så fort vi löst logistiken helt enkelt. Underbara, tålmodiga karl. 

Nu sitter jag här och håller tummarna för att regnet ska ge med sig, att solen ska börja skina och jag kan med lätta steg ta en promenad in till Karlskrona och gymmet. 

Lite bilder får pigga upp detta allmänt grå och trista inlägg:

Hejdå Mamsen. Älskar dig.

Tack för allt Mamma, du är ovärderlig!

Underbara familj <3

Underbara familj. 

Han som får min dag bättre - varje dag.

Tack snälla "garnnystanet" för denna underbara hälsning!

Farmor <3

Norrlänning på vift - minst sagt.

Ja, nu är jag framme. Karlskrona var det visst och jag tror det känns bra. Nytt hem och nytt namn på bloggen. Gräddhyllan Solgårds har jag lämnat bakom mig, men det finns alltid kvar i mitt hjärta. Hem blir vad man gör det till och jag tror bestämt att jag hittade mitt och Jimmys nya hem idag. Det blir möjligt ett kortvarigt boende här på Idunavägen 22, då lägenheten jag såg idag verkar vara helt i stil med vad vi ska kunna bo.  Sitter med lite tända ljus, nyss knackade mina huskompisar på med en liten kaka och sa välkommen till huset. Känns mysigt och det känns som om jag kommer trivas här också.
Jag har haft min mor här sedan igår, i morgon bitti åker hon hem igen. Det är konstigt, lite blandade känslor över det hela. Att bli totalt ensam här nere, utan något "saftey net". Men så vet jag att jag klarar mig, jag har klarat annat så då klarar jag detta med. På måndag börjar mitt nya jobb - som jag är nervös! Nu ska jag vara sjukgymnast/fysioterapeut "på riktigt". Jag gillar't!

Just nu är jag rätt tom i skallen, men mer innehållsrikt blogginlägg kommer med tiden. I Morgon ska jag leta mig ett gym, going a little crazy here..

Puss på er från en trött tös