Norrlänning på vift: Ensam i ett regnigt Karlskrona.

När vi kom ned i fredags höll jag på att bryta ihop över det faktum att Karlskrona kommun verkar ha glömt budgetera snöröjning (chockerande!? knappast.) Det föll drygt två decimeter under ett dygn och de verkar inte ha någon som kan komma och skotta undan. Jämförelsevis med hemma, där det oftast försvinner relativt fort, verkar det som om man här väntar på att det ska bara "försvinna av sig själv!".. De verkar dock ha gjort klokt i det, för just nu öser det ned regn, värre än värsta sommarregnets åskskur. Så jag gissar att inom 48 timmar är all snö borta igen. Stackars barn här nere som aldrig får uppleva glädjen med 1 meter snö och skare att trampa på. En flashig pulkbacke värdig den värsta äventyraren.

Oj.. nu var det bittert här. Men lite nervös är jag, för helt plötsligt är det tomt omkring mig. För en stund sedan lämnade jag av min älskade mor på tåget mot Emmaboda, vidare upp norröver mot Stockholm, Sundsvall och slutligen Örnsköldsvik. Herregud, nu är det PÅ RIKTIGT. Jag är faktiskt här nere, har hittat en lägenhet i centrala Karlskrona, har börjat inse att jag ska bo här på obestämd tid. Jag varvar med att känna mig tuff, ball och häftig som vågar ta steget ut i det okända, med att känna mig totalt dum i huvudet som lämnade tryggheten i Örnsköldsvik och på Gräddhyllan Solgårds. Men jag trycker in mantrat "man måste våga för att vinna" i skallen och försöker förbereda mig mentalt för första dagen på jobbet i morgon. Ska leta upp ett gym idag, ska kolla in Wellness Studio hade jag tänkt här i Karlskrona, inte långt ifrån lägenheten jag har hittat. Känns skönt att ha gymmet nära hem, då blir det inte ett helt projekt att ta sig dit! De verkar dessutom ha generösast öppettider, med tag vissa tider på dygnet. Det passar mig att kunna träna lite tidigt på morgonen eller senare på kvällen. Får jag komma iväg och träna idag, kanske jag kan rensa tankarna lite och må lite bättre.

Apropå regnet igen, skrev jag precis till min mormor "Det regnar :( Jätte mycket!"

Varpå hon svarar "Bra då har ni snart vår där nere!" Har jag inte sagt att hon är helt jävla underbar!? Får mig att se The bright side of life så att säga och dessutom blir man extra glad då man inser att ens mormor på snart 75 år fyllda sms:ar som vilken tjugoåring som helst. Stolt barnbarn.

Att säga hejdå till alla därhemma har gått men med självklart visst vemod. Det var först nu när jag tog mitt sista hejdå i morse till mamma, jag insåg att det är verkligen hejdå. Det kommer dröja innan jag kan åka hem till Örnsköldsvik igen, säkert till sommaren För i mitt hjärta kommer alltid Örnsköldsvik vara hem. Det är där ni finns, mina barndomsvänner, mina ungdomsvänner, min familj mina underbara nyvunna hjärtevänner i Umeå, Bygdeå och Örnsköldsvik från studietiden. Vänner och familj som jag har kär i hjärtat helt enkelt. Men som jag sagt så många gånger - det är inte hejdå utan vi ses igen. Men det är inte utan klump i halsen jag skriver nu, vill bara slå mig till ro här nere och hitta en stabil mark att stå på. Men jag vet att det inte går så snabbt utan att man måste ge det tid. Jag har aldrig varit särskilt bra på att ge saker och ting tid, vill att lösningar ska ske snabbt och effektivt. Kanske jag får fundera om lite och bara flyta med.

Jag är medveten om att det är en anpassningsperiod här nere också, det kommer ta några veckor innan jag känner mig trygg och avslappnad här, kanske ända till sista pusselbiten som är min underbara Jimmy kommer ned. Ja, han kommer så fort vi löst logistiken helt enkelt. Underbara, tålmodiga karl.

Nu sitter jag här och håller tummarna för att regnet ska ge med sig, att solen ska börja skina och jag kan med lätta steg ta en promenad in till Karlskrona och gymmet.

Lite bilder får pigga upp detta allmänt grå och trista inlägg: