Har varit lite borta i planeten den senaste veckan, har skrivit på den fördömda ryggrapporten. I helgen har jag även hunnit med tre nätters jobb, älskar mitt jobb men idag är det värre hjärnmos än vanligt. Vändapådygnetdagen är alltid värst!
Det blir därför inget storslaget inlägg, men jag har en liten historia att berätta för er:
'En glad jänta vandrar ut i vårvädret, glad i hågen efter gymmet. Vårens alla tecken gör henne glad, så hon nästan sjunger och nynnar för sig själv högt på gatan. Ler till höger och vänster, men är så upptagen att vara glad att hon missar vårens aber - isklädda trottoarer. Hon halkar och ramlar, svär högt och rusar upp - tittar sig naturligtvis paranoidaktigt omkring för att se om någon sett hennes vupra. Jodå, tre taxibilar stod så fint med sina förare bakom mi.. eh jag menar.. henne. "
Varför gör man alltid så då man ramlar? RUSAR upp och tycker att det är sjukligt pinsamt - fast det egentligen inte är så hemskt!?
Här är resultatet av vurpan. Vackra sommarben.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar