Åldersnoja och en tanke kring egoism

Det är mindre än en vecka kvar till jag når milstolpen halvvägs till femtio. Förresten...milstolpe och milstolpe. Hur är det där med ålder egentligen. Jag har lekt med tanken på åldersnoja ett tag. Borde man vara stressad? Borde man vara mer "färdig"? Men jag tänker att saker och ting har sin tid och att det kommer när det är dags. Jag inser att det börjar närma sig en ny tid, i Januari är jag äntlligen färdig som sjukgymnast om allt flyter på som det ska. Allt för ofta kommer en välmenad fråga "om hur jag hade tänkt att få jobb" eller den vinnande frågan all times " varför börjar man läsa till något som det inte finns jobb inom" eller den eviga lönefrågan "Synd att man inte tjänar man några pengar på det där..."

Jaa.. hur hade vi tänkt det här!?!?  

Ska man tänka så, kan man lika gärna - för att använda mammas ord - lägga sig ned på golvet och dö på en gång. Näää men kanske inte så dramatiskt, men det låter så negativt och inskränkt även om jag förstår att det är en generellt trevlig bakomliggande tanke med frågan. Det gör inget att man undrar men samtidigt klingar det rätt illa. Riktigt negativt om jag ska vara helt ärlig. Det är ett faktum att det kan vara svårt att hitta jobb idag, men samtidigt måste man gå in med en positiv attityd. Om jag går runt och tänker redan nu att jag inte kommer lyckas hitta ett jobb, då är det rätt kört också. Därför väljer jag att blicka framåt med en positiv attityd och säger - det kommer gå bra. Allt slit ska ha varit värt det och jobbet kommer med all säkerhet att komma med ansträningen man lägger in för att hitta det. Sedan ska tilläggas att den här utbildningen är bland det roligaste och bästa jag tagit mig för. Vad gällande lön, vill väl varenda människa tjäna mycket pengar, jag har ingen aning om vad jag kommer tjäna i framtiden och helt ärligt bryr jag mig mindre om det just nu. Utbildningen och yrkesvalet känns rätt - jag kommer trivas i ett yrke som kommer ge mig utmaningar, ständigt förändras och där man är en resurs för andra människor. Det är meningsfullt för mig. Resten löser man eftervägs.

För att återgå till det där med ålder, kvinnor sägs ju ha sin peak vid just 25. Eller - en del säger att det är nu vi kvinnor når vår bästa ålder och att det "går bara utför härifrån". Andra säger att kvinnor bara blir finare med åldern "som en god whisky eller fint årgångsvin". 

Jag antar att det ligger i betraktarens öga, men framförallt hur man själv väljer att känna sig. Jag väljer de senare - jag menar vem vill inte vara varm och fyllig i smaken som ett glas gott rödvin eller full av upplevelser och vara rivig som en riktigt god whisky? 

Jaa.. det ovanstående kanske är skrivet med en aning ironi - åldern är irrelevant. Som sagt, vad du själv väljer att känna och göra påverkar - inte vad omgivningen säger. 

Ta hand om dig själv, var lite egoistisk då och då utan att försaka andra för det, vårda din självkänsla och inse att du är fantastiskt bra precis som du är! Det här med att våga vara lite ego till en viss nivå, kan vara oerhört svårt. Nu menar jag naturligtvis inte egoistisk som att man ska strunta i omgivningnen och bara köra över. Jag menar att man ibland väljer att göra saker bara för egen skull, att beslut tas utifrån ens egna premisser och att man lyssnar på vad man själv vill ska hända med saker och ting. Det är hemskt lätt att ge åt andra av sig själv, en fantastiskt fin egenskap, men desto svårare att ge sig själv. Som jag skrivit tidigare är det oerhört svårt att klappa sig själv på axeln och säga "jag är bra". Åt helvete med Jantelagen säger jag igen helt enkelt. Man duger och ålder - kvinna eller man - är bara en jäkla siffra. Embrace the fact that you ain't getting younger.

I övrigt känns livet rätt bra, det är en tjej rätt tillfreds med livet för tillfället. Jobbar, tränar och umgås med människor som gör mig generellt glad. 

I dag skickar jag extra kärlek till min lillasyster Ronja. Sju år skiljer oss åt, vi tjafsar och kivas som syskon bör. Kanske borde jag som snart halvägs till femtio vara den mognare av oss - men det är ju så roligt att retas. Vi är på ett vis väldigt lika men samtidigt så olika. Två starka viljor och åsikter helt enkelt. Oavsett är du en ovärderlig del av mitt liv och du betyder så mycket. 

Jag är så otroligt stolt över min starka, självständiga syster - en tjej med världen framför dina fötter. Du klarar så mycket mer än du tror och du har alla möjligheter att lyckas med var du än väljer att göra med ditt liv. Jag älskar dig.

Norrlandsguld och värdet av vila

Det blev en vecka med förkylning inn den gav med sig. Igår körde jag premiärträning efter en vila på några dagar och kroppen kändes på topp!  

Jag har väl troligen inte haft vett och sans nog att vila mig i form, därav att det dragit ut på tiden!  Igår var det dock dags och benen fick sig en omgång! Löjligt lycklig svävade jag hem efter passet.  Mycket som gör fröken Eriksson löjligt glad nuförtiden.  Mycket med det jordiska helt enkelt!  

Det var en intressant tisdagskväll förra veckan som jag inte kan låta bli att berätta om nu...där jag verkligen fick bekräftat för mig hur mycket folk verkligen bryr sig. Vill därför ägna detta inlägg till mina underbara människor omkring mig, som utsattse för "hjärtsnörp" bara för att jag var helt fel ute på dagen. Ni vet vilka ni är, tack för att ni finns helt enkelt. Jag sammanfattar det med föjande:

"Terese mixar ihop dagarna hon skulle jobba, har aldrig hänt och uteblir en kväll klockan 21. Kollegorna blir oroliga, ringer Terese som inte svarar.  Väldigt olikt mig. Tre timmar senare är alla riktigt oroliga,  fantasier om kraschade motorcyklar och bilar, brutna ben och dylikt dök nog upp hos mina nära och kära. Men tack och lov var det ju inger värre än att jag hade slut ström i mobilen, lämnade den hemma och gick i godan ro på bio med Söder. Nu var ju dock hela baletten igång,  folk som letade hemma, i skogen och efter vägen.  Ni är underbara helt enkelt och jag är lyckligt lottad med så fina kollegor och nära/kära. Jäääävligt pinsamt för min del. Hur fan kan man vara så disträ att jag missar dag totalt?  :/  

Tisdagsförmiddag var däremot en betydligt trevligare historia, där jag spenderade strax under två timmar med att leta hjortron - norrlandsguld - för att tillsammans med min snälla följeslagare skrapa ihop nästan 3,5 kg hjortron. 

Tänk att som barn, var hjortron det vidrigaste jag visste och nu är jag löjligt lycklig över att ha dem i frysen. Det är knepigt att man, ju äldre man blir, börjar tycka om sådant man inte gjorde förr. Blodpudding, sill, torsk och kalvsylta är exempel på saker som barn i regel har svårt för - så hade även jag - men som nu funkar huuur bra som helst. Nästan så att jag har begär efter sill. Vad konstigt att man är så tjurig som barn?... fast kanske man är lika tjurig nu egentlgen! haha.  

Jag hittade ytterligare närmare två kg hjortron på fredagen också då jag och John var ut i skogen igen!  Passade på att kränga till mig lite av de mogna blåbären jag kunde finna också. 

Det känns bra att plocka bär så man har i höst,  istället för lägga ner dyra pengar på att köpa det. Godare också för den delen.  Det tråkiga är att man känner sig tvungen att skynda sig,  för att hinna plocka några bär innan de kommersiella bärplockarna sätter igång.  Det blir en tävling där dem som, precis som jag, bara vill ha en liten mängd för husbehov ofta ligger lite efter.  Det har blivit en lite för stor industri tycker jag.  Men samtidigt förstår jag varför - vi har dem som är villiga att plocka och jobba hårt för det och folk köper mångt och mycket hellre i butik än åker ut och plockar själv.  Oj vad jag låter bitter,  haha..riktigt så illa är det inte, tycker bara att konceptet "allemansrätten" utnyttjas lite väl hårt i denna fråga och att det är tråkigt att skogen ibland länsas på bär allt för fort. 

Måste bara tillägga att tillfredsställelsen av att sitta och äta egenplockat är större än vad jag trodde.  Det känns bra, nyttigt och rätt. 

När vi ändå är inne på mat så gjorde en god och rätt okej version av sillröra med kvarg för inte så länge sedan:

Sill, kvarg, rödlök, gräslök och en dutt senap, citronskal (finrivet). Hacka och rör samman. Riktigt mumsig och ett bra mellanmålsalternativ på en knäckebrödsskiva. 

I övrigt är jag ute efter något gott och samtidigt rätt nyttigt alternativ till födelsedagstårtan, man fyller ju halvfemtio inom några veckor och det vore roligt med en vanlig tårta, men också något sundare alternativ. Letar med ljus och lykta på nätet, så får vi se vad det resulterar i. Någon som vill dela med sig av något ni provat?  :)

I helgen firades kära Johanna, som fyllde de glada 25, det var en massiv fest och fröken Eriksson fick må som hon förtjänade dagen efter.  Nog med slarv ett tag nu. Tur att monster veckan på jobbet tar vid 3+4 nätter. Sköööönt.

Norrlandsguld i all sin prakt. Älskad norrländska liv. Här är jag född och här vill jag bo. ♥

♥Benböjbenböjbenböjbenböj♥

Fina Hannah

♥♥♥

Vi blir bara vackrare med åren (du i alla fall) ♥♥♥ 

Serratus Anterior och glassigt liv på gräddhyllan

Något speciell rubrik i dagens inlägg. Sitter på Solgårdsgatan 18's uteplats och njuter av en sval sommarbris som blåser i mitt numer långa hår. Ååååå så jävla poetiskt jag inleder.. höhö.
Jag kokade mig lite kaffe (notera värmde vatten i vattenkokaren och dumpade lite pressokaffe i pressen tillsammans med det heta vattnet), packade en liten påse med kaffet, lite av gårdagens proteinbollar (se bild nedan) och lite vatten och knatade ner hit. Måste säga att vi har det bra, vi här på gräddhyllan Solgårds som har en så mysig uteplats.
Gårdagen var riktigt bra, fick vakna utvilad och med ett leende efter gårdagens nattskift - så dagen började optimalt trots att förkylningen klingade kvar något! Det flöt på i sakta mak och tillsist avslutades den med ett besök på 7/7 klockan 19:00 konserten som i år gästades av Petra Marklund. Picknickmys och gott sällskap till musik av en duktig tjej helt enkelt. Det var ovanligt att höra hennes svenska låtar, då de flesta bra låtarna tidigare gjorts på engelska, men ändå mycket bra.
Det var sjukt mycket folk, tusentals läste jag på Allehanda. Roligt att det drar så mycket människor då det annordnas något sånt här.
Ja just - det goda sällskapet för kvällen:

De två små lilla "bullarna" är muskeln
jag pratar om. hehehe. Lätt att missta
för revben, men så är icket fallet här. 

I rubriken nämner jag Serratus Anterior - för er som inte är med i den latinska svängen är Serratus Anterior en muskel som bland annat fixerar skulderbladet mot bröstkorgen - klicka här för att få se och läsa mer. Nu är jag lite små fjantigt nöjd över upptäckten av att den har börjat synas lite. När motivationen tryter kan man falla tillbaka på de små sakerna och i mitt fall var detta en sådan "liten grej". Det är inte mycket, men den lilla jäkla muskeln finns där ;)
Efter att ha spenderat snart en vecka med att vara förkyld och eländig, kändes det lite löjligt bra. Innan sjukdomen kände jag att jag var på G med träningen dessutom. Jag kände att jag ökat en hel del i styrka, vilket kan vara ett resultat av en något modifierad kost, jag äter mer nu, framför allt mer kolhydrater och jag känner verkligen att styrkan har fått en boost av det. Logiskt tänker ni - men har man levt ett inrutat liv under ett tag där fokus legat på att minimera intaget av kolhydrater, är det inte gjort i en handvändning att ändra sig.
Sedan som jag nämnde i inlägget som nu tyvärr försvann, jobbar jag med att inte behöva vara så jäkla nitisk utan försöka lita mer på ögonmått och höftning. Det skulle underlätta livet lite. En annan sak som jag också, gällande kosten, har anammat är storkok. Fantastiskt enkelt att förbereda veckans måltider på Söndagen, så man har för resterande vecka. Denna vecka står det torsk och kyckling på menyn, eftersom operation "äta ur frysen" pågår för fullt.
Fick ett infall igår att prova mig fram ett nytt recept på proteinbollar, nu när jag har fått hem beställningen från gymgrossisten. Innehållet utgjordes av Whey 80 Choklad, Axa sportgryn, keso, en dutt kakao och en liten dutt vaniljsocker för smaken och rullade i kokos. Resultatet blev OK, men det ska modifieras något. Inte riktigt nöjd med smaken och konsistensen. Kanske jag skulle låtit keson rinna av ordentligt och så skulle jag använt mig av lite torkad frukt också, vilket jag utelämnade denna gången.
Dagens infall utgjordes av ett bröd bakat med grahamsmjöl, bake pro protein, mandelmjöl och rågflingor, en dutt russin och plommon också samt kvarg. Smorde dock formen för dåligt, så det fastnade tyvärr. Skulle behövt något som band ihop limpan bättre, men smaken blev det inget fel på.

I övrigt har det varit en måndag med lugn start på veckan. Dunder frukost med pannkakor och keso till frulle, sedan förmiddagsmyset nere på uteplatsen. Ett besök hos Fröken Hiller, som har köpt sig ett fantastiskt hus tillsammans med sin Andreas, himla glad för er skull. Även om det är som jag skrev, solen lyser inte riktigt lika mycket på Solgårdsgatan utan er, så får ni det riktigt fint där ute i huset! Fina människor.

Hej hopp från en genrellt glad, men jävligt förkyld tös!

Slagen hjälte...

... för att spinna vidare på gårdagens "topic", är det en slagen hjälte som skriver från soffan hos mamma. Förkylningen har omfamnat mig, tagit mig i sitt våld och brutit ned mig. Man faschineras av det faktum att man blir så fasligt ynklig och att man känner sig som ett paket som inte orkar röra sig. Matlusten försvinner med den försämrade smakförmågan, även om vett och sans tvingar en att stoppa något i magen ändå - annars blir man ju aldrig frisk.
Jobbade natten som var, vilket bara ledde till en hastig försämring i förkylningen. Jag tog ett aktivt beslut för de gamlas skull att vara hemma i två nätter, kurera mig och hoppas bli frisk till sista natten på lördag-söndag. Så nu är det sängläge som gäller - eller soffläge.

Jag har förövrigt världens bästa arbetskamrater och jobbar på en fantastiskt bra arbetsplats. Jag har mycket att tacka för de senaste sex åren i mitt liv. Det känns alltid som att komma "hem" och det kommer vara fantastiskt sorgligt då det antagligen (förhoppningsvis..får jag väl ändå säga!?) är "sista sommaren med gänget". Många roliga stunder har man fått uppleva med de gamla och med de fina arbetskamraterna. Många gånger har man delat sorg och glädje på arbetsplatsen, det är ett sådant ställe där det är naturligt med känslor helt enkelt.
Arbetet med äldre, är givande och lärorik i mångt och mycket - inte alls ett "skit" jobb som många tror. Med jobbet växer man som människa och man inser att man skaffar sig ovärderliga erfarenheter inför framtiden. Framför allt anser jag att det vi gör är viktigt, alla blir vi gamla någon gång och då vill ju även vi ha stöd och hjälp.
För att återgå till mina underbara arbetskamrater, som var speciellt underbara i natt då de skaffat mig en liten tidig födelsedagspresent. Gunilla och Eva-Lena tyckte att jag behövde en liten sak att minnas dem med, nu när jag ska i väg till Turkiet i fyra veckor och troligen inte jobbar nästa sommar heller. Så se här mina vänner vad de gav mig:

Glad in i själen blev jag över denna lilla gest. Ni är helt underbara - TACK

BananMicroKaka

1/2 banan
25 g havremjöl
1/2 dl Whey 80 Choklad
2 tsk kakao
en dutt vaniljsocker
1 äggvita
70 g kvarg
1 tsk bakpulver

Mixa samman med mixerstaven, häll smeten i en stor Te-mugg
Kör på full effekt i micron i 1-2 min, kolla av hur det ser ut. Den ska bli fast.

Blanda lite kvarg och vaniljpulver, värm hallon och rör dem såsiga.

Njut.

Vardagshjältar och förebilder

Ligger halvliggandes i en fåtölj och observerar min älskade mor gå igenom mitt fotoalbum. Fick sällskap av henne till frukosten i morse, skulle visst klippa sig halv tio. 

Med anledning av rubriken, vardagshjältar och förebilder, vill jag säga att min mor är många gånger en hjälte och en enorm förebild i min vardag. Många gånger är vi som två åskväder som möts och skapar ett ännu större åskväder, men i mångt och mycket har hon format den jag är idag. 

Det finns ingen som på samma gång kan ta fram mina sämsta och bästa sidor som mamma. 

Likt som mormor, har mamma alltid varit min största supporter i livet. Alltid när jag velat göra något, har hon försökt peppa mig att satsa, att våga göra nya saker. Hon har bankat in ordspråket:

"Du måste älska dig själv först, innan du kan älska andra"

i min tröga skalle. Många gånger har hon också fått anamma ordspråket:

"Älska mig mest då jag förtjänar det minst, för då behöver jag det bäst!" 

 

Vad jag menar med det, vet du bäst själv mor. 

Många gånger då jag snubblat, hamnat utanför banan eller tappat bort mig bland taggar och rosenbuskar, har hon funnits där för att styra mig rätt. I mångt och mycket är vi lika varandra hon och jag. Envis, tjurig, hängiven och framför allt avslutar vi det vi påbörjar. Vi strävar efter att göra vårt jobb och göra det med resultat - resultatjägare kallas det visst. Främst handlar det nog om resultat på ett personligt plan, att utvecklas som människa och i det man gör. Vi är väldigt olika i mycket också, men likväl är väl det!  Hon har lärt mig lita på mig själv och att jag kan så mycket mer än jag tror. Jag kan ärligt säga att hon är en av mina största förebilder. Stark, klok och driven - får jag med mig hälften av det hon har i kommande karriär, är jag sjukt nöjd. 

Vardagshjältar och förebilder var det jag började prata om. Med det menar jag en person som gör skillnad i ens vardag på minsta lilla sätt, utan att vara riktigt medveten om det. En person som man känner är viktig för en utan att behöva göra särskilt mycket, en sådan man vet skulle ställa upp i ur och skur för allt och alla. Någon man ser upp till. Sådan är min mor

 Ingenting är omöjligt säger Gunde Svan - och min mor. 

Finaste mor <3

Tack för den du är och allt du gör för en knasig 25-årig strulfia. Det spelar nog ingen roll hur gammal man än är, mamma är alltid mamma. Mammor ja, ni gör ett fantastiskt jobb - alla där ute som känner sig manad att ta åt sig, vare sig ni är 75 år och mamma eller 20 år och mamma eller varför inte en blivande mamma - ni är viktiga och bra på alla de vis! 

Trött och halvförkyld tös

En liten rad till alla er som läser, vem är er hjälte i vardagen? Vem ser ni upp till och vem är er förebild?

Tänk över saken och skänk sedan en tanke eller några ord åt just den personen. De är viktiga och formar oss till dem vi är idag och de förtjänar uppmärksamhet. 

Jag tror att vi är generellt dåliga på att visa varandra uppskattning i vardagen. Det behöver inte handla om pompa och ståt. Det kan vara en lapp, ett meddelande på telefonen, ett samtal eller vad som där man säger orden:

" Hej, du är viktig för mig och du gör skillnad i min vardag"

Det kanske låter löjligt, men jag tror att det är viktigt att vi inte tar varandra för givet helt enkelt!

Enjoy your day, så ska jag försöka mig på att sova lite eftersom det blev en tidig morgon även idag och det nalkas nattskift med världens bästa arbetskamrater ikväll. 

Sömnlös på solgårds

God morgon!

Ligger och lyssnar på regnet härja ute medan jag funderar på varför det alltid, konsekvent, är så att då jag känner mig piggare, att sömnen börjar komma tillbaka och allt känns lugnare, så går det tillbaka. 

Somnade klockan tolv, vaknade fyra igen och nu ligger jag här och kan fan inte somna... känner en begynnande förkylning knacka på dörren med, orkar inte. Blir less. Man behöver sova för att orka och den senaste tiden har sömnen verkligen uteblivit. Det förstör träning, humör och socialkompetens att sakna sömn. 

Jaaa det var en bitter Terese som skrev nyss, kan inte annat än erkänna det! Som om det inte märktes. Tråkigt nog råkade jag också radera mitt senaste inlägg, vilket jag var rätt glad att jag skrev, det var skönt att få ur sig och jag hoppas att ni som läste det kände inspiration till livet och till att man klarar allt man tar sig för bara man vill och vågar kasta sig ut i det okända!

Det var förresten en fin helg med bröllop där finaste Lisa och Anders gifte sig och kalas för älskade pappa som fyllde 50! Glada dagar med glada minnen om kärlek, släktskap och vänskap. Livet är vackert och kärleken är ännu vackrare. Det är tredje brölloppet jag deltar i inom ett halvår och jag slutar aldrig bli överväldigad av den genuina själaglädje som infinner sig. Den lägger sig som ett lock över hela sällskapet som deltar i festligheterna och skyddar dem från morgondagen, låter dem njuta av dagen och det fina man delar med varandra. UNDERBART.

måndagen var en bra dag, tog det väldigt lugnt och gjorde precis bara vad jag själv kände för - inget krångel.  Blev ett sent pass med träningskompisen Christopher. Ett skönt pass ben blev det och fick ett kvitto på att man blir bättre då jag utan problem tog 70kg knäböj, det ska bli spännande att testa ordentligt max igen snart. Jag körde ett tungt pass förra veckan då lyckades jag med 45 kg*2 i bänk också, vilket är lite,lite, lite bättre än de 42,5 kg jag maxade på för ett tag sedan. Fortfarande lightweight men man blir alltid glad då det känns bra i kroppen!
Fick hem min beställning från gymgrossisten i veckan, synd bara att det jag mest av allt ville ha uteblev. Ett par riktigt snygga Nike träningsshorts, blev att köpa ett par på stadium av märket Soc istället, billiga och bekväma - väl värd att kosta på sig om man är sugen på den typen av träningsbrallor. Har dem även på mig på bilden med blått linne nedan!

Nej undra om man ska göra sig en dunder frukost som kompensation för avsaknaden av sömn?

Lämnar er med orden som snurrar i mitt huvud nu - våga vilja vinna - det får ni tolka och anamma på det sätt ni finner lämpligast.

"Where there is desire
There is gonna be a flame
Where there is a flame
Someone's bound to get burned
But just because it burns
Doesn't mean you're gonna die
You've gotta get up and try try try
Gotta get up and try try try
You gotta get up and try try try "

PINK - Try

Bildbomb:

- Mina nya shorts
- Jag och Bella innan uppdraget som tärnor på bröllopet, övade på colgate-smilet
- Någon random bild från en av alla.morgonpromenader
- Godaste frukosten just nu, gröt med keso, banan och äpplemos!
- Fina arbetskamrater som lämnar frukt till en och till och med märker det med namn så inga missförstånd ska ske! :)
- Fick en sån lust att krama jordgubbsflickan då hon tippat ut hela lådor med gubbar. Tänkte "det där kan lika gärna vara jag!"
- Pappa skickade ned "lite" rester från kalaset i fredags. Tack sa jag!