Norrlänning på vift: Norrlandsguld och värdet av vila

Det blev en vecka med förkylning inn den gav med sig. Igår körde jag premiärträning efter en vila på några dagar och kroppen kändes på topp!

Jag har väl troligen inte haft vett och sans nog att vila mig i form, därav att det dragit ut på tiden! Igår var det dock dags och benen fick sig en omgång! Löjligt lycklig svävade jag hem efter passet. Mycket som gör fröken Eriksson löjligt glad nuförtiden. Mycket med det jordiska helt enkelt!

Det var en intressant tisdagskväll förra veckan som jag inte kan låta bli att berätta om nu...där jag verkligen fick bekräftat för mig hur mycket folk verkligen bryr sig. Vill därför ägna detta inlägg till mina underbara människor omkring mig, som utsattse för "hjärtsnörp" bara för att jag var helt fel ute på dagen. Ni vet vilka ni är, tack för att ni finns helt enkelt. Jag sammanfattar det med föjande:

"Terese mixar ihop dagarna hon skulle jobba, har aldrig hänt och uteblir en kväll klockan 21. Kollegorna blir oroliga, ringer Terese som inte svarar. Väldigt olikt mig. Tre timmar senare är alla riktigt oroliga, fantasier om kraschade motorcyklar och bilar, brutna ben och dylikt dök nog upp hos mina nära och kära. Men tack och lov var det ju inger värre än att jag hade slut ström i mobilen, lämnade den hemma och gick i godan ro på bio med Söder. Nu var ju dock hela baletten igång, folk som letade hemma, i skogen och efter vägen. Ni är underbara helt enkelt och jag är lyckligt lottad med så fina kollegor och nära/kära. Jäääävligt pinsamt för min del. Hur fan kan man vara så disträ att jag missar dag totalt? :/

Tisdagsförmiddag var däremot en betydligt trevligare historia, där jag spenderade strax under två timmar med att leta hjortron - norrlandsguld - för att tillsammans med min snälla följeslagare skrapa ihop nästan 3,5 kg hjortron.

Tänk att som barn, var hjortron det vidrigaste jag visste och nu är jag löjligt lycklig över att ha dem i frysen. Det är knepigt att man, ju äldre man blir, börjar tycka om sådant man inte gjorde förr. Blodpudding, sill, torsk och kalvsylta är exempel på saker som barn i regel har svårt för - så hade även jag - men som nu funkar huuur bra som helst. Nästan så att jag har begär efter sill. Vad konstigt att man är så tjurig som barn?... fast kanske man är lika tjurig nu egentlgen! haha.

Jag hittade ytterligare närmare två kg hjortron på fredagen också då jag och John var ut i skogen igen! Passade på att kränga till mig lite av de mogna blåbären jag kunde finna också.

Det känns bra att plocka bär så man har i höst, istället för lägga ner dyra pengar på att köpa det. Godare också för den delen. Det tråkiga är att man känner sig tvungen att skynda sig, för att hinna plocka några bär innan de kommersiella bärplockarna sätter igång. Det blir en tävling där dem som, precis som jag, bara vill ha en liten mängd för husbehov ofta ligger lite efter. Det har blivit en lite för stor industri tycker jag. Men samtidigt förstår jag varför - vi har dem som är villiga att plocka och jobba hårt för det och folk köper mångt och mycket hellre i butik än åker ut och plockar själv. Oj vad jag låter bitter, haha..riktigt så illa är det inte, tycker bara att konceptet "allemansrätten" utnyttjas lite väl hårt i denna fråga och att det är tråkigt att skogen ibland länsas på bär allt för fort.

Måste bara tillägga att tillfredsställelsen av att sitta och äta egenplockat är större än vad jag trodde. Det känns bra, nyttigt och rätt.

När vi ändå är inne på mat så gjorde en god och rätt okej version av sillröra med kvarg för inte så länge sedan:

Sill, kvarg, rödlök, gräslök och en dutt senap, citronskal (finrivet). Hacka och rör samman. Riktigt mumsig och ett bra mellanmålsalternativ på en knäckebrödsskiva.

I övrigt är jag ute efter något gott och samtidigt rätt nyttigt alternativ till födelsedagstårtan, man fyller ju halvfemtio inom några veckor och det vore roligt med en vanlig tårta, men också något sundare alternativ. Letar med ljus och lykta på nätet, så får vi se vad det resulterar i. Någon som vill dela med sig av något ni provat? :)

I helgen firades kära Johanna, som fyllde de glada 25, det var en massiv fest och fröken Eriksson fick må som hon förtjänade dagen efter. Nog med slarv ett tag nu. Tur att monster veckan på jobbet tar vid 3+4 nätter. Sköööönt.