Menisker och positiva tankar.

Veckan har varit lång, men äntligen är fredagen här. Sitter i soffan med en rykande kopp i handen och nyhetsmorgon på i bakgrunden. Det har varit en relativt lång vecka med blandad kaskad av känslor. I tisdags dimper MR-svaret ned i lådan. Precis som mina misstankar gått är det en menisk som krånglar. Den laterala (yttre) menisken har en horisontell ruptur (reva, skada, spricka ..typ).

Meniskerna kan liknas vid knäledens stötdämpare. Det finns två av dessa broskskivor formade som "halvmånar" i varje knäled, en yttre och en inre. Skivorna är utformade så att de är tjockare i ytterkant för att sedan slutta in mot mitten av knäleden.  Som jag nämnde fungerar de som stötdämpare samt att de förhindrar att lårbenet och skenbenet ska ligga i direktkontakt med varandra. Skenbenets platta ledyta passar inte riktigt ihop med lårbenets runda ände och meniskerna fördelar belastningen från lårbenet mot skenbenets ledyta. Min ursprungliga skada, främre korsbandet, är det som ska förhindra att lårbenet glider framåt i förhållande till underbenet (skenbenet). Det finns då även ett bakre korsband, som ska förhindra bakåtglidning.

Det ni ser i ytterkant på knät ovan är meniskerna.
Som ni ser är formen på lårbenet och skenbenets ledytor väldigt olika varandra. 

Bilden föreställer menisker och bild B är väl ungefär vad som orsakar mitt knä's värk och svullnad.

Efter 9 år känns det drygt på ett vis att börja rota i saker och ting. I alla fall väntar tid hos ortopeden för en diskussion. Kan vara intressant att höra vad han säger och diskutera detta med hur jag ser på saken. Det finns alltid för och nackdelar med allt, så det återstår väl att se hur det lider.
Jag har inte någon aning om hur jag skulle ställa mig till en eventuell operation I dag tränar jag för att mitt knä ska må bra, men ändå har jag ont varje dag. Men å andra sidan vill jag inte att ett ev. ingrepp ska försämra min funktionsförmåga till tjänst för smärtlindring. Jag vill kunna röra mig fritt.
- det får bli att ställa symtomlindring vs ökad risk för artros.
För en aktiv tös som en själv, kan det kännas rätt begränsande. Även om det egentligen inte är jordens undergång detta och att jag antagligen gått med detta besvär bra länge.
Det kunde varit värre dock - det kan alltid vara värre. Att vara positiv är vad som håller oss uppe om dagarna, oavsett vad man nu går och grubblar på. Det är bara mer eller mindre svårt att hålla fast i de positiva tankarna.

Och vet ni vad?

Man FÅR vara negativ också. Klart att man inte ska låta det ta över ens vardag, men ingen kan vara 100% positiv jämt. Det är vad man gör av de negativa tankarna som räknas. Visst - okej - just nu känns det skit, allt känns mörkt, svart och hopplöst kanske du tänker. Men leta då efter det i vardagen som får dig att le och vips så har det negativa vänt. I motsats till att man fångar in och stannar kvar i negativiteten. DET  kan skapa problem om man inte klarar att ta sig ur det!

Ja, som ni läser är jag äckligt positiv fortfarande. Underbara människa som gör mig så glad.

Nu går jag ned på stan för plugg, cv-skrivning och träning. Ikväll - tacos i goda vänners lag!

Skickar ett stort tack för de fina orden jag fick med brev igår, jag fick höra ord om mig själv jag inte riktigt kunde förstå. Det märktes att det låg ärlighet och sanning bakom orden hon skrivit och jag känner mig hedrad över den energin som lagts ned. Jag hoppas att de hjälper mig på väg mot nästa äventyr.


Tune of the day är från Ulf Nilsson och hans "little by little"