Livet i Turkiet.

Hej allesammans!
Tänker att jag måste uppdatera mig i lite text också, inte bara lägga upp en massa underbara bilder.
Livet har börjat falla på plats, men första veckan kan inte annat än beskrivas som mastig. Man kastas in i hetluften så att säga, problemet sitter i att verkligen lita till sin egen kunskap. De två första dagarna kändes kaotisk i kroppen, men efter en turkisk hammam i veckan med efterföljande klassisk helkroppsmassage - känner jag mig som pånyttfödd i kropp och själ.

Klart att hemlängtan infinner sig stundtals, för att inte tala om saknaden efter mitt hjärta som jag lämnade kvar på gräddhyllan solgårds. Dock har det gått över en vecka och efter tre till står vi där i Umeå på flygplatsen och kramas igen. Längtar så det värker in i benmärgen.

Hela första veckan har minst sagt varit att kastas in i hetluften på en gång. Rehabcentret där vi har praktik ligger i källarvåningen på Hotell Royal Atlantis utanför Side, ungefär 100 m ifrån havet. Vi äter frukost och lunch på hotellet - vilket vi får av SRC. Helsjysst buffe till frukost och sedan alltid enormt mycket grönsaker, frukt och mat till lunchbuffe. Kommer försöka ta lite bilder på det i veckan - men hungrig lär vi inte behöva vara här nere!
Första veckan har jag och Hellibell delat ett rum, med vardagsrum, pentry och en toa. Trångt, men finns det hjärteum så.. Helen är en stjärna som pallar med trycket att bo med fröken Eriksson.

Träningsmässigt känner jag mig mer inspirerad än på mycket länge. Det har blivit långa promenader, sköna morgonjoggar och sedan hittade vi ett gym tio minuters gångväg från Hanay Suite där vi bor. Det är ett bra gym - över förväntan i vilket fall. Helgen som var gicks åt till rekreation efter en tuff första vecka. Under lördagen blev det ett besök till en strand bortanför Side och sedan valde jag att ta en promenad hem från stranden och genom gamla antika Side. Det tog mig kanske en timme och tjugo minuter med några stopp längsvägen för att betrakta omgivningarna. Skön promenad helt enkelt. Turkiet har så mycket mer att erbjuda än jag någonsin kunnat ana.
Söndagen bestämde jag och David oss för att strunta  strandlivet och bege oss ut på en liten vandring i bergsmiljö. Det skulle finnas en sevärd canyon inte allt för långt från Side. Sagt och gjort, vi begav oss och strax över en timme senare hittade vi det vi sökte. Underbar vandring som resulterade i Te-drickande med en familj mitt ute i ingenstans, guidning av en getherde mitt i ingenstans, skräckslaget, adrenalinfyllt hopp från en högrehöjd och ned i grönt, klart vatten och en genrell skön känsla i kroppen.
Lätt bästa dagen sedan vi anlände och då har ändå de flesta dagar bara varit bra och roliga!

Igår var det Turkiets nationaldag - vilken firades med mycket MYCKET god lunch ute på hotellets gräsmatta. Maten vi får här nere är verkligen underbar, kommer bli drygt att ta sig hem till verkligheten och den grå svenska kosten. Men samtidigt - blodpudding kommer aldrig ha smakat bättre då jag kommer hem!
Idag ska vi även byta rum och jag och Hellibell ska dela på oss, få varsitt rum - hur ska det sluta? Ska jag kunna somna utan wifey bredvid mig?  ...följetongen är olidligt spännande!

Nej nu sa jag njuta av en ledig dag -isch. Har lite planering, skrivande och stuff att ta tag i. MEN det gör jag på en solstol!

Ha en fin dag vänner, familj, nära och kära. Saknar er.

En glad nästan färdigbakad sjukgymnast på äventyr i ett orientaliskt land

Något om mental närvaro och att "leva i nuet"

I morgon blir livet på hyllan lite bättre, lite mysigare, lite kärleksfullare.
Bara bra. 

Under höstens kurs har vi pratat om ett begrepp som kallas mental närvaro.  Först lät det enormt flummigt och luddigt i mina öron (jag är rätt fyrkantig av mig egentligen) men nu såhär i kursens slutskede begriper jag vikten av det.  Det handlar om att vara "här och nu". Hur ofta går man på högvarv och aldrig stannar upp utan att aldrig reflektera över vad man har omkring sig?  Du kör bil från jobbet -samma väg varje dag- hur ofta lägger du märke till det som finns runtomkring vägen?  Är det snarare så att du sitter med tanken på något annat, planerar dagen,  tänker på barnen,  familjen eller respektive, tankar på livet helt enkelt.  Då är man väldigt lite "här och nu". Ett annat typ exempel kan vara det under gårdagens föreläsning, då jag svävade i väg och började tänka på detta blogginlägg bland annat.  Att vara mentalt närvarande, betyder också att att man inte bara befinner sig i nuet rent fysiskt utan också mentalt. Att man inte är miltals bort i tanken utan är uppmärksam på det som händer omkring en. 

Vi har fått lära oss hur man ska öva det, i syfte av att reducera stressrelaterad ohälsa och långvariga smärttillstånd bland annat. Ett sätt att öva, kan vara att man några gånger om dagen verkligen stannar upp. Ta några minuter till att reflektera/observera vad du har omkring dig - utan att för den skull lägga någon värdering i det - bara observera helt enkelt. Du kanske sitter och äter frukost och börjar titta dig omkring. Du ser en tavla, en gaffel, stolar - saker generellt omkring dig. Lägg ingen värdering i om det är en ful tavla, eller smutsig gaffel eller om stolen börjar se sliten ut. Bara sakliga observationer om miljön omkring dig några minuter nu och då under dagen. Under dessa minuter är fullt fokus på vad du har framför dig och då är man verkligen "här och nu". Ibland kan det vara lättast att fokusera på endast en sak, observera, känn, lukta, smaka - fortfarande utan att bara värdera - se det "som det är".

På lektionen delade föreläsaren ut ett russin åt oss var som vi fick "observera". Kändes till en början toklöjligt, men jag reflekterade över att efter att ha observerat russinet ingående försvann alla andra tankar. Alla "måsten", alla tankar på vad jag ska göra, har gjort, eller relationer i mitt liv. Jag hade fullt fokus på det där jäkla russinet. 

Jag tror det är rätt bra övning för er med mycket i tanken och har svårt att fokusera. Prova vettja!

Ni behöver inte ta russinet. Ta kanske kaffekoppen på morgonen, äpplet till förmiddagsfikat eller lampan i vardagsrumsfönstret. Gör det några gånger under dagen - jag tänker baske mig prova ett tag. För jag har insett att jag ofta "svävar iväg" och dagdrömmer.

Jag vill leva mer i "nuet" och inte hela tiden fokusera på vad som varit och vad som kommer. Även om vi människor är naturligt byggda för att vara i framtiden med tanken. Hjärnan och kroppen fungerar så, tänker alltid ett eller flera steg framåt med reaktioner. Vi reagerar för det som sker i nästa steg helt enkelt. Därför tror jag på vikten av att lära sig vara "här och nu" helt enkelt. Sedan kan man lägga fram det på många olika sätt - utan att det för den sakens skull låter som humbug och hokuspokus!

Prova nu att vara lite mentalt närvarande mina kära vänner, ägna er 5 minuter åt er själv - det har ni tid med lovar jag! Spelar ingen roll var ni är - på jobbet, hemma, i bilen, på cykeln eller i affären - hittar er stund nu och då under dagen och se hur det känns i kroppen. Observera omgivningen. Observera er själva - hur kroppen känns kanske?. UTAN att värdera - vi har så lätt för att lägga ned en värdering. Särskilt då vi observerar oss själva. 

Ha en fin onsdag - jag längtar till torsdag - då blir gräddhyllan inte lika ensam längre!

Knappt mentalt närvarande, dagdrömmer om en annan dag. I morgon. <3

Söstra mi - dinner tonight!

Tune of the day: Gavin Mikhail - "Wake me up"

Det är en läskig känsla...

Att ge sig in i en handlöst kärleksfull värld med någon. Att ge av sig själv. Det är det mest skrämmande som finns, det mest vågade vi gör är att ge bort en del av vårt hjärta till någon annan. Ändå gör vi det gång på gång - med vänner, med respektive, med familj. Ibland blir vi bränd, sårad och kastad med huvudet och händerna framstupa i gruset, men som regel har magkänslan rätt och det blir bara lyckat. Bland det häftigaste som finns är att känna den där känslan av att ge av sig själv och faktiskt få något tillbaka. Att känna en vänskap växa fram, att känna kärleken fladdra i magen vid en tanke, att se på sina syskon och inse att de är dem som finns en närmst hjärtat i alla väder.
Det är också dessa människor som accepterar oss för dem vi är - på gott och ont. Vissa dagar, när livet känns för jävla grått och trist, när allt bara rasar omkring en och man känner hur man nästan brister inombords för att livet känns tungt - då finns dessa människor där. De behöver kanske inte göra så mycket mer än att vara som de alltid är. Bara vara. Och det räcker.

Förbannat härlig känsla att känna sig såhär omgiven av bara bra. Det gör att jag mår bra helt enkelt.

Jag har i tidigare inlägg många gånger hyllat dem omkring mig - och det tänker jag fortsätta göra! Det finns dem i mitt liv som varit konsekventa och konstanta sedan deras inträde i mitt liv. Det finns de som kommit, gått och sedan kommit åter och det känns som igår vi sågs. Det finns dem man inte sett på år och dar - men man vet att de finns där ändå en bit bort i periferin. Det finns dem man har, fast man är omaka och olika, är bland de närmaste man har.
Oavsett vad - så är ni så himla värdefull för mig.

Vän, kärlek eller familj - mitt hjärta tillhör er.

Ett litet speciellt tack till världens bästa pluggkamrater, ni är alla underbara stjärnor som förgyller varje dag! Framför allt Josefine och även Helen som stänger in sig med mig ändlösa timmar på skolan, UB och på tåg - och fortfarande inte har brutit ihop på mina knasigheter..ja kanske lite ibland. Men ändå! ;) Helen - det är äckligt nära nu för vårt äventyr och jag kan inte vara gladare än att det är dig jag får dela resan med! :)

En dag i mitt sällskap kan göra vem som helst trött och slut på. Du är en stjärna!

Helnöjd och fokuserad med akupunkturnålen ;)

Idag tränade jag ordentligt för första gången på över en vecka. Förkylningen är ett minne blott och kroppen är på gång. Sjukt jävla glad tjej - hög på endorfiner blev det ett skön axelpass med lite inlägg av mage och några chins också. Jag börjar om och gör rätt - målet 5 chins återupptas och kärringbanden åker fram igen. Bara att nöta och snart ska det fan gå! 

Have a nice day. I'm gonna. 

Tune of the day - lyssna på den låten som gör er gladast!