Det är en läskig känsla...

Att ge sig in i en handlöst kärleksfull värld med någon. Att ge av sig själv. Det är det mest skrämmande som finns, det mest vågade vi gör är att ge bort en del av vårt hjärta till någon annan. Ändå gör vi det gång på gång - med vänner, med respektive, med familj. Ibland blir vi bränd, sårad och kastad med huvudet och händerna framstupa i gruset, men som regel har magkänslan rätt och det blir bara lyckat. Bland det häftigaste som finns är att känna den där känslan av att ge av sig själv och faktiskt få något tillbaka. Att känna en vänskap växa fram, att känna kärleken fladdra i magen vid en tanke, att se på sina syskon och inse att de är dem som finns en närmst hjärtat i alla väder.
Det är också dessa människor som accepterar oss för dem vi är - på gott och ont. Vissa dagar, när livet känns för jävla grått och trist, när allt bara rasar omkring en och man känner hur man nästan brister inombords för att livet känns tungt - då finns dessa människor där. De behöver kanske inte göra så mycket mer än att vara som de alltid är. Bara vara. Och det räcker.

Förbannat härlig känsla att känna sig såhär omgiven av bara bra. Det gör att jag mår bra helt enkelt.

Jag har i tidigare inlägg många gånger hyllat dem omkring mig - och det tänker jag fortsätta göra! Det finns dem i mitt liv som varit konsekventa och konstanta sedan deras inträde i mitt liv. Det finns de som kommit, gått och sedan kommit åter och det känns som igår vi sågs. Det finns dem man inte sett på år och dar - men man vet att de finns där ändå en bit bort i periferin. Det finns dem man har, fast man är omaka och olika, är bland de närmaste man har.
Oavsett vad - så är ni så himla värdefull för mig.

Vän, kärlek eller familj - mitt hjärta tillhör er.

Ett litet speciellt tack till världens bästa pluggkamrater, ni är alla underbara stjärnor som förgyller varje dag! Framför allt Josefine och även Helen som stänger in sig med mig ändlösa timmar på skolan, UB och på tåg - och fortfarande inte har brutit ihop på mina knasigheter..ja kanske lite ibland. Men ändå! ;) Helen - det är äckligt nära nu för vårt äventyr och jag kan inte vara gladare än att det är dig jag får dela resan med! :)

En dag i mitt sällskap kan göra vem som helst trött och slut på. Du är en stjärna!

Helnöjd och fokuserad med akupunkturnålen ;)

Idag tränade jag ordentligt för första gången på över en vecka. Förkylningen är ett minne blott och kroppen är på gång. Sjukt jävla glad tjej - hög på endorfiner blev det ett skön axelpass med lite inlägg av mage och några chins också. Jag börjar om och gör rätt - målet 5 chins återupptas och kärringbanden åker fram igen. Bara att nöta och snart ska det fan gå! 

Have a nice day. I'm gonna. 

Tune of the day - lyssna på den låten som gör er gladast!