Livet i Turkiet.

Hej allesammans!
Tänker att jag måste uppdatera mig i lite text också, inte bara lägga upp en massa underbara bilder.
Livet har börjat falla på plats, men första veckan kan inte annat än beskrivas som mastig. Man kastas in i hetluften så att säga, problemet sitter i att verkligen lita till sin egen kunskap. De två första dagarna kändes kaotisk i kroppen, men efter en turkisk hammam i veckan med efterföljande klassisk helkroppsmassage - känner jag mig som pånyttfödd i kropp och själ.

Klart att hemlängtan infinner sig stundtals, för att inte tala om saknaden efter mitt hjärta som jag lämnade kvar på gräddhyllan solgårds. Dock har det gått över en vecka och efter tre till står vi där i Umeå på flygplatsen och kramas igen. Längtar så det värker in i benmärgen.

Hela första veckan har minst sagt varit att kastas in i hetluften på en gång. Rehabcentret där vi har praktik ligger i källarvåningen på Hotell Royal Atlantis utanför Side, ungefär 100 m ifrån havet. Vi äter frukost och lunch på hotellet - vilket vi får av SRC. Helsjysst buffe till frukost och sedan alltid enormt mycket grönsaker, frukt och mat till lunchbuffe. Kommer försöka ta lite bilder på det i veckan - men hungrig lär vi inte behöva vara här nere!
Första veckan har jag och Hellibell delat ett rum, med vardagsrum, pentry och en toa. Trångt, men finns det hjärteum så.. Helen är en stjärna som pallar med trycket att bo med fröken Eriksson.

Träningsmässigt känner jag mig mer inspirerad än på mycket länge. Det har blivit långa promenader, sköna morgonjoggar och sedan hittade vi ett gym tio minuters gångväg från Hanay Suite där vi bor. Det är ett bra gym - över förväntan i vilket fall. Helgen som var gicks åt till rekreation efter en tuff första vecka. Under lördagen blev det ett besök till en strand bortanför Side och sedan valde jag att ta en promenad hem från stranden och genom gamla antika Side. Det tog mig kanske en timme och tjugo minuter med några stopp längsvägen för att betrakta omgivningarna. Skön promenad helt enkelt. Turkiet har så mycket mer att erbjuda än jag någonsin kunnat ana.
Söndagen bestämde jag och David oss för att strunta  strandlivet och bege oss ut på en liten vandring i bergsmiljö. Det skulle finnas en sevärd canyon inte allt för långt från Side. Sagt och gjort, vi begav oss och strax över en timme senare hittade vi det vi sökte. Underbar vandring som resulterade i Te-drickande med en familj mitt ute i ingenstans, guidning av en getherde mitt i ingenstans, skräckslaget, adrenalinfyllt hopp från en högrehöjd och ned i grönt, klart vatten och en genrell skön känsla i kroppen.
Lätt bästa dagen sedan vi anlände och då har ändå de flesta dagar bara varit bra och roliga!

Igår var det Turkiets nationaldag - vilken firades med mycket MYCKET god lunch ute på hotellets gräsmatta. Maten vi får här nere är verkligen underbar, kommer bli drygt att ta sig hem till verkligheten och den grå svenska kosten. Men samtidigt - blodpudding kommer aldrig ha smakat bättre då jag kommer hem!
Idag ska vi även byta rum och jag och Hellibell ska dela på oss, få varsitt rum - hur ska det sluta? Ska jag kunna somna utan wifey bredvid mig?  ...följetongen är olidligt spännande!

Nej nu sa jag njuta av en ledig dag -isch. Har lite planering, skrivande och stuff att ta tag i. MEN det gör jag på en solstol!

Ha en fin dag vänner, familj, nära och kära. Saknar er.

En glad nästan färdigbakad sjukgymnast på äventyr i ett orientaliskt land