Konsten att slappna av och rensa hjärnan.

Länge har träningen varit mitt tillfälle att få utlopp för energi - vare sig det har gällt positiv eller negativ energi.
Det har ett tag till och med varit ett verktyg att hantera ångest och stress, så till den milda grad att träningen i sig bara resulterade i stress. Träningen har jag velat hålla fast vid, då det skänkt mig en trygghet och glädje också mitt i allt. Jag har bara haft en önskan om att hitta balans, hitta en mellanväg att gå och inte bara köra på i samma stil som alltid. Det har tagit många ändlösa timmars funderingar och diskussioner med mig själv och nära för att känna insikt i allt detta. Insikten om att man måste förändra något. Helt förståeligt att ens nära stundtals slitit sig i håret av fruktansvärd frustration för att man inte tagit till sig av det som de sett sedan länge tillbaka - men faktum kvarstår är att man själv måste komma till insikt och det måste få ta tid.

Jag har nu funderat fram och åter på vad jag kan fördriva tiden med på vilodagar och stunder då jag känner den där krypande känslan i kroppen som sitter kvar av ändlös stress i kroppen. Det tog tid att ta sig så nära stresskanten som jag var i våras och det tar tid att komma därifrån - men jag behöver mer att hantera det med än träning.
Sticka? Läsa? Virka? Baka?

Sticka är inte ett alternativ - vad ska jag sticka egentligen? Samma gäller virkningen.
Läsa fungerar inte i dagsläget - jag önskar jag kunde, men tankarna tränger på och jag kan inte sluta doem ute. Kanske inom en snar framtid, för jag älskar att läsa.
Baka - visst är det roligt att baka, men jag kan ju inte gärna baka i den takt jag behöver låta hjärnan vila heller - Då skulle jag rulla fram som fronda sjunger. Baka kan jag göra nu och då, men frysen rymmer bara visst mycket godsaker. Jag menar, det ska ju finnas plats för mat också.
Av en händelse har jag ritat mycket på jobbet på senare tid, vilket resulterade i att jag i förmiddags satt och skissade lite, vips hade jag ritat lite människor. Inte så att jag gör det snyggt, men jag insåg att jag sutttit och skissat i 45 minuter och inte stressat omkring. Då började fröet växa i min hjärna, kanske det här med att rta är precis vad jag behöver. Krav- och prestationslöst. Det är bara jag, sittandes med ett vitt papper och alla möjligheter i världen att rita vad helst jag känner för precis för stunden.
Har suttit två timmar ikväll också, trots att det kryper lite i kroppen har jag i lugn och ro efter middagen suttit i närheten av min kärlek skissat, kollat på lite tutorials i en teckningsblogg och bara försökt lära mig. Det är precis så lättsamt jag behöver det att vara.

Jag har börjat ställa mig frågan varför jag gör saker - om jag har en bra anledning så fortsätter jag. Har jag inte en bra anledning försöker jag ändra beteendet eller handlingen på något sätt så att det faller in under kategorin "saker jag mår bra och blir glad av".

SÅ mina vänner, nu har jag två saker att ta till då det kryper lite i kroppen i stället för bara en.

På tal om träning, laddar för blodomloppet och lägger in en högre växel så att man tar sig runt milen på timmen i alla fall. Det är mitt mål. Var ut och sprang i lördags morse, bestämde mig för att ändra mitt approach lite. Lämnade telefon och runkeeper hemma. Ingen stressande röst som talar om hurvida jag (enligt mig själv) springer för långsamt eller hur långt jag har sprungit. Ingen risk att drabbas av dålig musik i öronen som förstör "flowet". Bara jag, de ljud som omgivningarna ger och min egen andning. Känslan under fötterna, känslan i kroppen då man springer. När jag springer slås jag av tanken på att jag faktiskt upplever mer om jag lämnar lurarna hemma. Det ger mig en chans att observera saker som jag aldrig skulle sett annars. Jag noterar min andning och kan kontrollera den mycket bättre, jag noterar omgivningen i min närhet då jag springer. Den vackra naturen, vårtecknen i form av blommor, svanparet som är kärleksfulla i havet bredvid löpspåret.. Ja. Helt enkelt värt att vara utan dundret i lurarna. Det får helt enkelt bli så att de stannar hemma i fortsättningen. Känns bäst så. Kom i alla fall hem igår med lätta steg och en bra känsla i kroppen. Bra pass.
Ingen aning om hur långt jag sprang eller hur länge jag var borta - vad gör det!?

En Terese i annan tappning - faster, stronger, happier. 

I övrigt har det varit en bra helg med litet glas rött i fredags framför en film, lite träning och ett besök på Lyckeby Marknad med Linda och hennes vän. Det var så himla mysigt att insupa marknadsstämningen, äta en mjukglass och titta på allt krimskrams.

Ha en fin början av veckan mina fina, för det ska jag. Laddad ut i fingerspetsarna. Dricker mitt te och går i säng. Lugn i kropp, knopp och själ.

Tokgott te att dricka på kvällskvisten för er om gillar lakrits. Har för övrigt börjat få lite ordning här hemma, väntar på våra möbler nu bara. Längtar.

Bakadet lite matmuffins och pizzabullar i fredags också. Recepten kommer framgent.