Jag började spinna på detta blogginlägg igår under promenaden hem efter ett bar benpass med Sofia. Resultatet blev en lättökning av personbästat i benböj 72,5 kg, men det fanns mer i benen och jag känner mig övertygad om att jag kan komma närmare rätt snabbt om jag satsar. Vi fick för oss att lattja lite med bänkpress också - resultat blev en nätt ökning i PB där med till 45 kg. Jag tror dock att om jag försökt även där kan det gå ännu bättre inom kort. Skönt kvitto på att man faktiskt börjar orka mer.
jaja.. för att återgå till rubriken.
Att man gör sitt bästa, lever upp till sin fulla potential helt enkelt - är viktigt. Att man vågar visa att man är bra på något, likväl som man ibland vågar försöka även om man inte vet hur bra man är på något. Att man ger sig själv chansen att vara bra och inte fälls av jantelagen som jag så många gånger ratat i mina inlägg.
 |
| Trevlig morgonjogg i Turk. Saknar värmen lite, blir nog bättre när snön kommer på riktigt och jag får åka skidor. |
Har jag nämnt att min mor ofta förser mig med klokheter, om jag i efterhand förstår? Just när hon kommer med det kloka och snusförnuftiga ord, har man svårt att ta till sig det - mycket för att jag och mor är väldigt lika varandra och lätt kolliderar med varandra i diskussion. Mest för att jag är en tjurigdotter. I vart fall så brukar mamma alltid säga - du kan bara göra ditt bästa. Det är ju sant i och för sig och inget konstigt tycker ni säkert. Många av er resonerar med all säkerhet så. Dock är det så att i min vinnarskalle ska "det bästa" vara BÄST. Jag har alltid avskytt att inte klara av saker och efter vad jag anser misslyckas med något. Jag tävlar sällan med andra dock utan det är alltid en tanke om att "du kan göra mycket bättre än det här" som snurrar. En konstant tävling med mig själv om att prestera mer. I takt med att tonårshormonerna avvecklat sig har jag också minskat på denna "inre tävling" och nu har jag fått kapitulera för det faktum att jag inte kan låta bli att göra saker, bara för att jag inte kan det fullt ut eller inte vill misslyckas. Det finns lärdomar att ta av att göra fel, misslyckas och inte räcka hela vägen fram också. Det är inte hela världen och man kan ju helt enkelt bara prova igen eller acceptera att "detta var inte min grej". Det enda man kan göra är att försöka efter bästa förmåga, har man gjort det, så har man ändå gjort ett "personbästa"
Vi lever i en mångt och mycket resultat/prestationsorienterad värld och beroende av vad du är för typ av individ påverkas du mer eller mindre av detta. Jag kan i ärlighetens namn säga att jag påverkas mycket av det. Det är bra att sträva högre och vilja mer, men man ska inte glömma att den man är räcker till och det bästa man har/gör räcker gott nog.
Vi har en avslutande praktik nu, jag spenderar som ni vet de sista veckorna på hälsocentral här i Skellefteå. En utmaning på många sätt likväl som ett enormt lärotillfälle. Jag bestämde mig tidigt förra veckan för att släppa prestationsångesten och inse att jag inte behöver kunna allt. I början kände jag lätt panik över att vi efter denna praktik ska anses vara "klara" som sjukgymnaster/fysioterapeuter, men det har jag släppt något nu. Insett att även de som jobbat i 15 år frågar och funderar kring saker, det är helt enkelt en del av yrkesvalet. Charmen med yrket kommer vara den ständiga utvecklingen och de nya rönen inom mitt område. Att man hela tiden måste vara på tå, för att prestera bra på jobbet, är något jag lockas till och kommer finna oerhört roligt och utmanande. Jag inser att jag inte kan analysera sönder saker utan måste likt som alla andra prova mig fram och lita på mig själv. Lita på att jag kan saker och vara trygg i den kunskapen jag faktiskt har, samtidigt som jag är öppen för andras kunskap.
Dagens snusförnuftiga ord från mig är helt enkelt - våga prova det som du inte riktigt behärskar, våga slappna av och inse att ditt bästa räcker och att du istället kan lära dig något nytt. Man kan inte ha svaren innan man provat. Våga gå utanför trygghetszonen - om det så gäller handling eller ett tankemönster - våga utmana dig själv likväl som du vågar vara trygg där du är och i det du faktiskt redan kan.
Summering av helgen som var lyder såhär:
Helt jäkla underbar och jag är lyckligare än på mycket länge.
 |
| Osminkad, trött och tummen upp för tisdag! |
Visst är det äckligt att lyssna på mitt konstanta tjat om min nuvarande glädje/lycka? Jag kan bara inte låta bli att uttrycka det. För jag har inte mått så här bra på många år. Det har alltid varit en kamp med mig själv om något. Det senaste året har jag utvecklats från att känna mig som bambi på hal is på egenhand till att känna mig trygg i att vara stå på egna den. Trygg i tanken på att jag klarar mig själv och är så jäkla mycket starkare än jag trott. Som topping på det, har jag träffat en människa som kompletterar mig på så många plan och får min värld att kännas ännu mer stabil än tidigare. Livet går sm jag sagt tidigare upp och ned. Jag fortsätter att spendera tid på toppen och är övertygad om att då det går utför igen
(vilket alltid sker i någon form) har jag verktyg att hantera även det.
Djupet kommer aldrig bli fullt lika djupt igen.
Nu har jag babblat färdigt.
Ha en fin tisdag mina vänner, jag ska det och jag ska lära mig en massa nya saker. Gör det ni också!
Tune of the day tillägnas dig som känner dig berörd..här...Analys av albumet kommer inom kort. Men jag gillar det. Jag gillar hans röst. Jag gillar hans texter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar